Vardagspsykopater: Dogteasern
När jag fortfarande var singel hände det ibland att tjejer flirtade med mig för att sedan nästan bli förolämpade om jag råkade tro att de var intresserade.
– Vaddå! Kan man inte fråga nån om han ska med hem och bada skumbad utan att det ska behöva betyda något?!
Nu när jag blivit en family man har dock dessa retstickor bytts ut till en än värre typ, nämligen dogteasern. En dogteaser är person som njuter av att få din hund så upphetsad och glad som möjligt men utan att vilja leka, eller ens hälsa på den. De står ett par meter bort och pratar till din hund med gäll stämma, klappar i händerna, klickar med tänderna, viftar med små flaggor, tar fram ett litet musettedragspel och börjar spela Marseljäsen, ja, vad som helst bara din hund blir så upp i varv att han sprattlar och hoppar i kopplet som en nyfångad svärdfisk.
Och sedan när man långsamt släpper fram den svinglada jycken, rycker de till och backar långsamt därifrån, samt tittar på dig med en blick som säger, ”men… är du galen… varför i fridens namn skulle jag vilja hälsa på den där håriga, kladdiga saken? Jag ville ju bara ha uppmärksamheten.”
loading...
Translate: 
The Comeback
Jag har bestämt mig för att börja springa igen. Jag tror till och med att jag någon gång under 2011 ska springa ett lopp. Vilket vet jag inte än, men nästa års frivilliga funktionärer vid landets vätskestationer som hoppas att de ska kunna plocka ihop och gå hem tidigare kan härmed anse sig vara varnade.
loading...
Translate:
Hittar ett gammalt manus
Jag tror ingen minns det men jag och min grillkompanjon Nikola hade ett litet stående halvdokumentärt inslag i det lilla, och kortlivade, motorprogrammet Autobahn som gick på femman för några år sedan. Det var en slags parodi på, samt kärleksförklaring till Sveriges alla motornördar och gick ut på att vi skulle försöka bygga en lowrider.
Jag tyckte själv det var kul, men det verkade jag vara ganska ensam om.
Bland annat fattade femman-människorna ingenting. Varje tio-minutersavsnitt choppades upp i enminutersdelar och spriddes ut i programmet. Och den stående, avslutande scenen där jag och Nikola låg och filosoferade i sängen blev alltid klippt mitt i av någon anledning, innan den så kallade punchlinen kom. Det hela blev mycket förvirrande.
Häromdagen hittade jag i alla fall några gamla manus jag skrev till tv-serien och just de här två godnattsnackscenerna tyckte jag var extra gulliga:
Gonattsnack, Avsnitt 1
Jonas:
Sover du?
Nikola:
Mmmm.
Jonas:
Har du kört på något djur någon gång?
Nikola:
Jag vet inte.
Jonas:
Det är den enda nackdelen med bilar. Min skräck är att köra på ett ovanligt djur. Som en vit älg…
Nikola:
Nu sover vi.
Nikola släcker.
Jonas:
… eller en räv som en eremit har tränat upp till att erbjuda sällskap och beskydd.
Gonattsnack, Avsnitt 2
Jonas:
Sover du?
Nikola:
Mmmm.
Jonas:
Har du tänkt på vilken avancerad uppfinning bilen egentligen är?
Nikola:
Jag vet inte.
Jonas:
Bara motorn består ju av tusentals delar.
Nikola:
Nu sover vi.
Nikola släcker.
Jonas:
… antagligen var den första bilen bara någon slags kärra dragen av något slags djur.
loading...
Translate:
Bara två alpbilder till
loading...
Translate:
3 saker jag lärt mig av nya Cosmo
1. Att jag har medelhög OQ (orgasmkvot).
2. Att Jon Kortajarena ligger högst på Hunk-O-Metern just nu.
3. Att bodyn är tillbaka och att den är Bodylicious.
loading...
Translate:
Den episka kampen om armstödet
Ni vet hur det är när man flyger och man hamnar brevid en annan man och det plötsligt är så oerhört tydligt vem som är den dominanta hannen eftersom det är den av oss som har tillgång till armstödet? Detta hände mig i helgen.
På resan till Chamonix så hamnade jag nämligen brevid en äldre brittisk herre med slemhosta och tredelad kostym som luktade loppmarknad. Han var uppenbarligen en riktig översittartyp – en sån som kissade på sina kamrater i duschen när han gick på internatskola – för under hela resan hade gubben armen som fastnaglad på stödet och en stenhård armbåge i min sida. Han vägrade flytta en tum.
På resan hem var jag fast besluten att aldrig låta någon hunsa mig på detta sätt igen. En medelålders fransman som luktade kaffe och halsmandlar, precis som lärare alltid gjorde, satte sig brevid mig och försökte omedelbart pressa bort min arm med sin. Men jag framhärdade, satt kvar. Mannen hade extremt håriga armar som han såg till att uttnyttja – han placerade dem så att de svarta grova stråna kittlade mig på ett sätt som var oerhört obehagligt. Under tiden satt jag och läste nya numret av amerikanska GQ och undrade hur jag skulle kunna stå ut med denna tortyr i två timmar.
Då fick jag plötsligt hjälp från oväntat håll. GQ hade nämligen i detta nummer ett modejobb som de kallade Pantless Saturday – vilka bestod av bilder på komiker utan byxor och med pixlade penisar. När fransmannen såg bilderna, ryckte han till och tog omedelbart bort armen. Under resten av resan satt han halvt vänd bort mot mig, uppenbarligen livrädd för att jag skulle försöka förföra honom.
Jonas Cramby – homofobisk, medelålders fransman med håriga armar: 1-0.
loading...
Translate:
Intryck från Alperna
I helgen har jag varit i Chamonix på reportageresa och om man ska sammanfatta mina intryck som förstagångsbesökare i Alperna så ser de ut så här:
Maten: Jag visste att alpmänniskor älskar ost men insåg nog aldrig riktigt hur mycket. Under de här tre dagarna uppskattar jag att jag ätit ungefär min vikt i ost och eftersom den vikten då ökat har jag fått äta lite till. En dag åt vi till exempel en ostgryta, som bestod av smält ost med potatis och fläsk och till lunch hade vi ostsoppa: som i praktiken bara var smält ost. Genialt!
Människorna: Chamonix måste vara världens mest heterosexuella stad. Plötsligt förstår jag varför i princip alla mina exflickvänner varit otrogna med franska skidlärare, de är ju urläckra! Skarpa käkpartier, grånande skäggstubb, löpartajts och skaljackor. Hubba hubba. Under mina tre dagar kan jag ärligt säga att jag inte såg en enda person (med undantag av mig själv, i spegeln) som inte var Goretexklädd och i löjligt bra form.
Sevärdheterna: Staden omsluts och domineras av det fantastiska Mont Blanc-massivet. Så fort jag fick en minut över stod jag bara, med öppen mun, och stirrade, noggrann att skylla på vinden om någon fransk skidlärare råkade se en tår trilla utför min kind. På söndagen bestämde jag mig för att åka upp till toppstationen. Big mistake. Jag tror jag hade förväntat mig en kort resa upp till nån liten station där man kunde dricka en kopp varm choklad och gå en promenad på ett elljusspår eller nåt. Istället hamnade jag typ i rymden. Det var ärligt talat ett av mitt livs mest skrämmande upplevelser, yr av syrebrist befann jag mig 3850 meter upp med en sådan svindlade utsikt att det krävdes hela min varelse att inte kasta mig på golvet och snyftande be om att få åka ner igen. Här är ett par bilder jag tog:
Mont Blanc nedifrån – vackert.
Mont Blanc uppifrån – totalt jävla skräckinjagande.
loading...
Translate:
Roadtrip: Kort utvärdering
På tal om Den ultimata roadtripen – the writers cut så har vår webchef Daniel Kjellsson precis kommit hem från en månad på de amerikanska vägarna, med min guide i händerna. Jag ställde några frågor för att se om den höll i praktiken.
Hur mycket följde du min roadtripguide?
– Någorlunda slaviskt. Hoppade över Lincoln och Marfa i Texas och drog istället till Dallas en natt. Är pojkaktigt fascinerad av mordet på JFK och ville se mordplatsen samt köpa souvenirer (som till exempel originaltidningar från morgonen efter mordet. ”Kennedy is dead – Shot by assassin!”) Jag skippade också Clarksdale, Nashville och Savannah – för att kunna addera Key West och få fler nätter i Las Vegas och Miami.
Upptäckte du några misstag i guiden?
– Nej då. Men tänk på att Ol’Crambys budget är exklusive ”nöjen”. Jag råkar gilla ”nöjen” och gjorde således också av med väldigt, väldigt mycket pengar.
Vad får man absolut inte missa?
– Cowgirl BBQ i Santa Fe. En av mitt livs hittills bästa måltider och finaste kvällar. Magisk crowd bestående av lika delar hipster-cowboys, runtresande samlare av cowboy-memorabilia och gamla indianer. Austin som stad, söndagspoolfesten REHAB på Hard Rock i Las Vegas, träskboendet på Cajun Cottages och den galet grymma maten på Cheeseburger Baby i Miami är andra självklarheter.
Vad kan man skippa?
– Jag inbillade mig att jag ville ta en natt mellan San Fransisco och Los Angeles, och valde kastrerade Santa Barbara. Det kunde jag ha skitit i.
Har du några praktiska roadtripråd?
– Boka de coolaste hotellen med god framförhållning. Och boka resterande nätter i alla fall tre, fyra nätter framåt. Det känns kanske på förhand coolt att vara spontan. Men det suger att tvingas lägga dyrbar roadtriptid på att surfa hotels.com eller springa runt och jaga. Glöm inte heller att lägga till GPS i hyrbilspaketet. Tack gud, för att du gav oss GPS.
Hur många fiskargubbar får resan?
– Hela flottan. Åk. Nu. Det blir ditt livs resa.
loading...
Translate:
Mexlagarskolan, slight return
Häromdagen tipsade signaturen Oz mig om de tio minuters mexlagarskolor som regissören Robert Rodriguez (Machete, Sin City, Dusk til Dawn) brukar ha med i extramaterialet till sina DVD-filmer. Idag provlagade jag en av dessa rätter: Puerco Pibil. Här är receptet:
Och så här blev min version:
Det blev väldigt gott! Jag kan avslöja att jag inte använde bananbladen, ersatte achioten med gurkmeja (det är mest för färgen ändå) och så skippade nejlikorna helt. INGEN kan få mig att äta dessa vidriga små as. Jo och så ska du nog inte ha den i ugnen fyra timmar. Tre räcker.
loading...
Translate:
En frilansjournalists vardag
Idag har varit en busy dag, jag har förberett mig för två reportageresor som jag kommer åka på under den närmsta veckan. I natt, nån gång, ska jag åka till Mont Blanc och bevaka ett sportevenemang. Ett jobb jag trodde var ganska glassigt tills hittade följande passage i pressmaterialet, ”We will leave at 5 am for 5-6 hours hike at dawn (500 m positive altitude change)”. Mehvafan! Jag som redan hade packat!
Sedan nästa vecka sker mitt stora eldprov som journalist, det som sållar skjutjärnen från knallpulverpistolerna. Jag ska nämligen gå undercover, jag ska Wallraffa. Det är helt sant: i tre hela dagar ska jag leva under tagen identitet i okänt land. Och idag var jag iväg och provade förklädnader (inget skämt):
loading...
Translate:
