Jonas Cramby

Jonas Cramby

Jonas Cramby

Krogliv och hemmamatlagning med Cafés matskribent.

Stockholm i mitt hjärta

 |  Publicerad 2010-06-06 12:44  |  Lästid: 3 minuter

I min twitterfeed just nu är hatobjektet nummer ett det lilla inslag i Dagens Nyheter som kallas Stockholm i mitt hjärta. Folk verkar tycka att det är både meningslöst och tråkigt att läsa DN-medarbetarnas små vardagsobservationer. Men jag måste erkänna att jag gillar det.

Så jag skrev en själv:

v

Sveavägen den 4:e juni klockan 15.50.

Jag är på väg till Hagaparken med min hund när jag passerar en lastbil som står slarvigt parkerad längs Sveavägen. Den står halvt uppe på trottoaren, som en övergiven flyktbil i en zombiefilm. Runt omkring lastbilen är ett tiotal studenter utspridda. De torkar bort skum från ljusa linnekostymer och korta, vita kjolar.

Förutom ett par annalkande sirener är det helt tyst.

För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta att varje år, vid den här tiden, så hyr de avgående gymnasieklasserna en lastbil, en skummaskin och ett ljudsystem så att de kan stå berusade på flaket och hoppa upp å ner till E-Type och Gyllene Tider. Förutom störningsmomentet, så finns det ett visst mått av exhibitionism i detta som kan vara oerhört irriterande. Studenterna är nämligen så lyckliga, så rusiga och i sådan extas över att vara de första i historien att någonsin lyckas gå ut gymnasiet att de förväntar sig att alla människor de passerar, upptagna med sina vardagsbestyr, ska dela denna ursinniga glädje (vilket vi inte gör).

Studenterna påminner om de människor man läser om i kvällstidningarnas söndagsbilagor som gillar att piffa upp samlivet genom att ha sex offentligt. Detta kanske är kul för dem, men för alla oss andra är det ju faktiskt bara obehagligt att råka se en snubbe i cargoshorts och mobilsnäcka spänna på sin fru stående mot en björk i Lill-Jansskogen.

Det finns helt enkelt något  djupt pinsamt med en simmig blick som möter en helt klar.

Iallafall, varje år trillar ett par av dessa studenter av flaken och jag antar att det är en av dessa studentrelaterade olycksplatser som jag passerar på vägen till badplatsen vid Bellevueparken.

Jag har min hund i löplina så att han ska kunna simma omkring och trötta ut sig eftersom jag ska äta middag på Fredsgatan 12 samma kväll och han behöver vara ensam. Medan jag klättrar upp på en sten tappar jag kopplet.

Min hund simmar med farten hos en kryssningsrobot omedelbart rakt ut i mitten av Brunnsviken. Flera hundra meter ut i sjön guppar han sedan omkring, stirrande upproriskt på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. I ett försök att locka in honom bryter jag loss en stor lövruska från ett träd som jag börjar slå våldsamt mot vattenbrynet med. Ett par joggare och en mamma med barnvagn passerar men jag är redan förbi alla tillstånd av skam och blygsel. Jag bara slår och slår, som en galen person.

Efter ett tag verkar dock min hund bli nyfiken av mitt beteende och börjar simma mot land. När han är tillräckligt nära springer jag ut i vattnet i mina Fredsgatan 12-kläder men missar honom precis. Hundjäveln simmar ut igen. Jag tänker ”fuckit”, lägger mig ner i vattnet och simmar efter honom. Ni vet den där scenen i Bullit där Steve McQueen jagar skurkar genom San Francisco i en muskelbil? Exakt så är det inte.

När jag simmat uppskattningsvis 200 meter får jag tag i honom och drar upp honom på land. Jag är genomsur både i kläder och sinnelag när jag går tillbaka hemåt.

På Sveavägen är det fullt trafikkaos nu. Snutbilar står parkerade överallt och en folkmassa står vid Vanadislunden och stirrar mot det avspärrade området utanför Träningsspecialisten på andra sidan gatan. Jag frågar en man vad som hänt.

– En person blev tydligen skjuten precis, säger han utan att vända sig om. Förövaren blev påkörd sedan flydde han.

Mannen vänder sig om. När han ser mig stå drypande blöt på trottoaren kan jag se hur hans blick snabbt skiftar från nyfiken till misstänksam. Och jag svär att det inte är med mening, att jag inte kan hjälpa det: men av någon anledning blinkar jag konspiratoriskt åt mannen, tar ett steg bakåt och försvinner in i folkmassan.

Utanför min port ligger en smutsig studentmössa. Jag känner mig lycklig.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:01