Jonas Cramby » Störigt

3 grejer som stör mig med mat-tv

cramby — Thu, 29 Sep 2011 08:16:53 +0000

1. Att alla, hela tiden säger ”It is what it is” i Top Chef. Irriterande.

2. Att alla, hela tiden säger att de inte gillar ”för söta” desserter i Halv åtta hos mig/4 stjärnors middag. Oooooooh, vilka fina människor ni är.

3. Att kändisar i Halv åtta hos mig/4 stjärnors middag alltid ger varandra högsta poäng. Vad handlar det om? Är ni för fina för att ha tävlingsinstinkt som vanliga människor eller?!

Vad göra?

cramby — Mon, 13 Sep 2010 08:57:57 +0000

Följande är en situation som jag har oerhört svårt att hantera: jag befinner mig på stan, i tunnelbanan eller på ICA när någon av misstag står i vägen, går in i mig alternativt stöter till mig med sin väska/varukorg. Jag, som lärt mig att samhället inte skulle fungera om man inte är lite artig, säger då, ”Åh, ursäkta” – fast det uppenbarligen inte var mitt fel. I 99 fall av hundra säger nu den andra personen också förlåt och vi går båda vidare med våra liv.

Men då och då stöter man på den här personen som ser ett ursäktande som ett erkännande av skuld och omedelbart fräser tillbaka: ”Men se dig för då för fan!” – fast det var han eller hon som gick in i mig!

Nu behöver jag hjälp: Hur ska man hantera den här situationen? Hur irriterande dessa personer än är kan man ju inte brotta ner dem eller ens sluta be om ursäkt i förebyggande syfte. Man kan ju inte heller ta tillbaka ursäkten, och börja dividera om vems felet egentligen är – då blir man ju Larry David. Men samtidigt, om jag fortsätter att tiga och hålla ilskan inne så känner jag på mig att personalen på ICA en dag kommer hitta mig liggande naken i grönsaksdisken, mumlande med mina händer runt halsen på en osynlig person.

Tre händelser rörande 15-åringar

cramby — Wed, 08 Sep 2010 08:22:09 +0000

Jag sitter på ett tåg. Rakt över mig sitter två flickor i 15-årsåldern. De har rågblont hår och ljusrosa bomullskoftor och lutar huvudena mot varandra och viskar tyst. När konduktören kommer frågar han, på bred skånska, efter färdbiljetterna varpå flickorna genast börjar fnittra åt mannen. Han förklarar att tåget är fullt och att de måste presentera färdbevis för att inte bli avsatta vid nästa station, men flickorna tar varken fram biljetten eller svarar – de bara fortsätter titta på varandra och fnittra. Till slut går konduktören vidare.

Jag går på promenad i Hagaparken. Framför mig promenerar en nybliven mamma med barnvagn och lite längre fram: ett gäng 15-åriga pojkar som verkar ha friluftsdag. De bär nämligen joggingbyxor och skriker och puttar varandra medan de går. Plötsligt bryter sig den längsta pojken ur gruppen. Han ställer sig med ryggen åt mamman med barnvagnen, drar ner joggingbyxorna och spärrar ut skinkorna med händerna. Går sedan så, bara en meter framför mamman, tills hon viker av. Pojkarna skrattar och gör high fives.

Min flickvän och dotter handlar på H&M. En 15-årig flicka går förbi och ger min flickvän en stenhård axel i bröstet samtidigt som hennes kompis puttar till min 18-månaders dotter så att hon trillar och sätter sig på marken. Min flickvän blir förbannad, säger: ”Vafan håller ni på med?”. Varpå en av 15-åringarna, hon som puttade min dotter, ställer sig med händerna i sidan och härmande skriker: ”Vafan håller ni på med?”. Min flickvän, som tränar MMA, överväger en sekund att slå ner flickan men bestämmer sig till slut för det lite mer vuxna alternativet: Hon går till kassan och berättar för expediten att 15-åringarna snattar.