Okej, vi fortsätter: när pommes fritesen vilat för andra gången crankade jag upp oljan och hällde i potatisen när den nått 190 grader. Sedan var det bara att vänta tills de blev gyllene och så frasiga att man kanske bör förvarna grannarna om ni har det lyhört och så. Jag märkte direkt att King Edwardpotatisen var den bästa sorten, den blev bra mycket frasigare. I sitt lab har Heston en maskin som avgör vilken potatis är bäst att använda till pommes, den ska han 22% “dry matter”, men eftersom en sådan kostar runt 40 lax så måste (de flesta) av oss vanliga konsumenter prova sig fram. Men tänk mjölig snarare än fast.
Jag la den friterade potatisen på papper och satte igång med fisken. Heston säger att piggvar är den bästa fisken till fish and chips men jag hittade bara torsk så det tog jag. Jag vände torskfiléerna i lite rismjöl och sprutade sedan ut smeten ur sifonen. Det var kul. Helst ska oljan vara hela 220 grader innan man friterar men jag är tveksam om min gamla spis klarar av det. Men jag vände fisken i smeten och börja fritera och det verkade gå bra. Eftersom det är en slags turboladdad tempurasmet man använder så gjorde jag som Heston och liksom droppade på extrasmet på fisken medans den friterades för maximalt fras. Jag ska också erkänna att jag fegade ur i sista sekund och ersatte vodkan med mer öl, min dotter skulle ju äta det här till middag och även om alkoholen försvinner i frityren kändes det inte riktigt rätt.
Och så här blev det! Heston tips är att man ska servera det med antingen inläggningsvätska från en burk lök eller klassisk brittisk malt vinegar som man hällt i en sprayflaska och sedan sprutar på maten. Och så dricker man så klart en god öl till också.
Min flickväns utlåtande: “Jag ger den tre feta ankor. Det känns kanske lite orättvist med ett så lågt betyg, för det var väldigt gott, men samtidigt är det är inte min grej med så mycket friterat. Det kan faktiskt bli för mycket fras.”
Mitt utlåtande: “Jag kommer definitivt göra Hestons triple fried fries varje gång den vankas pommes i fortsättningen, de var sjukt goda. Och sifonsmeten var både kul att göra och blev väldigt bra. Så det ska jag fortsätta att experimentera med, nästa gång med vodka. Dock håller jag med Li, det räcker att äta fish and chips en gång vartannat år när man är i London. Jag gjorde också misstaget att strunta i maltvinägern, det är ju lite det där sursalta man vill åt. Dixie verkade dock tycka att det var det godaste hon nånsin käkat.”
Nästa helg utgår In search of perfection-serien eftersom jag är bortrest, men helgen efter det tänkte jag försöka mig på Den perfekta chilin!