Annons

Jonas Cramby
Jonas Cramby är skribent och krönikör i Café. 2009 prisades han av Sveriges Tidskrifter som Årets krönikör. Vill du också prisa Jonas, eller av annat skäl komma i kontakt med honom, maila jonas.cramby@cafe.se.

 

Den perfekta köttbiten del 2

Okej, var var vi? Jo, köttet fick alltså ligga i ugnen över natten och ungefär tre timmar innan det var dags att äta tog jag ut biffen för att låta den vila i lite aluminumfolie.

Jag fixade med umamisåsen så länge. Det gick till ungefär så här: jag kokade ihop champinjonjuicen med  rödvin, rödvinsvinäger, scharlottenlök, kryddnejlika, muskot och svartpeppar. När det kokat ner till hälften silade jag skiten och kokade up igen med lite majsmjöl. När det tjocknat la jag i de inlagda champinjonbitarna och satte åt sidan.

Då var det dags att ta tag i salladen. Heston säger nämligen att isbergsallad är typ det godaste som finns men eftersom den vi äter nästan alltid är småvissnad så vet vi inte hur jäkla delikat det egentligen är. Så då måste vi alltså väcka salladen till liv igen. Och det gör man genom att låta bladen ligga i isvatten i cirka tio minuter. Och vet ni, det blev otroligt crunchy.

Då hade köttet vilat färdigt. Så jag skar bort benet, trimmade bort senorna, de brända bitarna och skar sedan till två stycken cirka 5 centimeter tjocka biffar. Det såg fint ut, rosa men absolut inte blodigt. Lite som om man kokat det sous-vide (vilket alla Top Chef-fans känner till).

Kött!

När jag stekte upp köttbitarna i en gjutjärnspanna som jag hettat upp i tio minuter med lite jordnötsolja vaknade Hopper första gången den eftermiddagen. Men han somnade snart om igen. Jag skar upp köttet, dressade salladen med en vinägrett och serverade med Umamisåsen. Till sist smälte jag Roquefortsmöret och hällde fräsande över köttet.

Så här blev det!

Min flickväns expertkommentar: ”För det första, oj vilken frasig isbergsallad! Det är som att äta en helt ny grönsak. Så det är en stor förbättring direkt där. Även köttet är ju naturligtvis oerhört mycket godare än referensköttbiten. Där den smakade blött papper smakar den här mer… dött djur. Och det menar jag som en komplimang. Det är oerhört köttigt, smakrikt och mört. Dock måste jag säga att den ser lite råare ut än vad jag brukar palla äta. Men det är väl en smaksak. Vad gäller såsen så inser jag att det är en smaksensation och allt sånt men jag skulle faktiskt föredra en bea. Det blir lite för mycket umami om man säger så.”

Min kommentar: Både köttet och salladen var det lyxrestaurangklass på. Såsen blev intressent, men inget jag kommer göra igen. Även om umamin tar fram köttets alla aromer så tyckte jag mest faktiskt att det mest smakade HP-sås. Nästa gång kommer jag göra en riktig sås samt komplettera med hemgjorda pommes.

Nästa vecka: Den perfekta Spaghetti bolognesen.

Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar