Om ni undrar varför jag inte bloggade igår så beror det på att jag besökte Köpenhamn. Det gick som det brukar, man slinker in på en mysig krog för ett par smörrebröd och vaknar sedan 24 timmar senare fortfarande däst, luktande av malt och med lite torkad remouladsås i mungipan.
Som ni förstår älskar jag Köpenhamn. Det är lätt min nordiska favoritstad. Orsaken till detta är att den är lagom bohemisk. Den har gentrifierats, men lagom mycket. För ett par år sedan blev man ju typ knivhotad av en grisfotsätande Kim Larsen-klon så fort man steg av båten för att sedan omedelbart bli jagad av några kravallsnutar som misstagit en för en husockupant in i ett garage i Vesterbro där Franke stod och försökte ta reda på var haschpengarna är från en man hängande från taket invirad i gladpack. Idag har staden shopping i världsklass, fantastiska restauranger och rekordsnygg befolkning samtidigt som innerstaden består av slitna sekelskifteshus, folk i Acnejeans som sitter på trapporna utanför sina småbutiker och dricker en Tuborg to go.
Gentrification rocks!