Annons

Jonas Cramby
Jonas Cramby är skribent och krönikör i Café. 2009 prisades han av Sveriges Tidskrifter som Årets krönikör. Vill du också prisa Jonas, eller av annat skäl komma i kontakt med honom, maila jonas.cramby@cafe.se.

 

Ett par filmtips

Signaturen Sara skriver, ”Jonas kan du ge lite filmtips, jag ligger hemma sjuk. Orkar inte läsa”. Eftersom er önskan är min lag kommer här tre av mina absoluta favoritfilmer:

Harold and Maude av Hal Ashby (1971)

Tonårspojken Harold, som är en slags 70-talets motsvarighet till dagens emokids, är så uttråkad av livet att han iscensätter en radda självmord för att roa sig själv – och skrämma skiten ur morsan. Men på en begravning träffar han 80-åriga Maude och en av filmhistoriens finaste kärlekshistorier kan ta sin start. Filmens nonkonformistiska budskap har genom åren inspirerat en massa människor (inklusive mig) att släppa ut sin inre kuf och är kanske ännu viktigare idag.

Once upon a time in the west av Sergio Leone (1968)

Denna western av Sergio Leone (ej att förväxlas med Annika) har kallats den första rockvideon. Filmen skrevs nämligen färdig först efter att musiken spelats in och under inspelningarna spelade Leone upp Ennio Morricones fantastiska soundtrack högt, så att skådespelarna skulle kunna röra sig till musiken. Resultatet är lika märkligt som mäktigt. Filmen är storslagen, spännande, vacker och det viktigaste av allt: som all riktigt stor konst säger den något viktigt om människan, samtidigt som den underhåller skiten ur oss.

Days of heaven av Terence Malick (1978)

Hela den här filmen är inspelad under de få grynings- och skymningstimmar när ljuset, som alla fotografer vet, är som allra vackrast och mest magiskt. På grund av denna kompromisslösa attityd hos Malick blev inspelningarna så klart segdragna och asjobbiga för skådespelarna men totalt underbara för oss i publiken. Rent visuellt är Days of Heaven fortfarande, enligt mig i alla fall, den vackraste film som någonsin gjorts.

Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar