Cafémedarbetaren Kalle Zackari Wahlström gjorde succé med träningsprogrammet Svett & Etikett. För Cafe berättar han om kärleken till öl, lillebrorskomplex – och varför han är trött på elitistiska hälsocoacher.
Gillar du att läsa om träning? Här hittar du alla reportage av Kalle Zackari Wahlström!
* * *
Vilken är den mest överskattade träningsformen?
– Löpning. Du kan inte bli vältränad utan att springa, men du kan springa hela ditt liv utan att bli vältränad. Man måste styrketräna också. Träning går ut på att fucka med kroppen och utsätta den för saker den inte är van vid. Bara löpning blir lätt för monotont. Jag tränar ombytligt för att kroppen inte ska vänja sig. Och kort och intensivt för att det är skönt när träningen inte tar så mycket tid i anspråk.
Vad räknar du som kort?
– I går blev det 13 minuter och 21 sekunder. Tre gånger 100 svingar med tre olika kettlebells. En 48 kilos, en 32 och en 24.
Och sen knäckte du en folköl?
– Ja, det gjorde jag faktiskt!
Du betonar ofta din kärlek för öl. Är du Sveriges mest alkoholromantiserande träningsguru?
– Det är jag nog. Fan, det låter inte bra nu när jag hör det. Jag fattar ju att det finns mycket problem med alkohol. Men det finns också väldigt många som bara tycker att det är gott att dricka öl. Det är viktigt att de får höra att träning är även för dem. Är man som mig, och gillar pommes och öl, är träning extra viktigt.
Du har bloggat om att träna bakis. När tränade du full senast?
– För några veckor sedan var jag på Korsika, då sprang jag efter några lunchöl. Det funkade. Det är jobbigare att träna full än nykter, men jag tycker att träning ska vara jobbigt. Visst, man kan dividera om att det ger sämre resultat för att kroppen är upptagen med att bryta ned alkoholen. Det stämmer säkert, men träning handlar om mer än resultat. All träning är bra, även om du är bakis eller full. Skippa tunga vikter över huvudet bara.
Den där kronhjorten du har tatuerad på bröstet, fällde du förlagan till den själv?
– Nej, kronhjorten är bara ett snyggt och ståtligt djur. Men vildsvinsbetarna jag har på armen är faktiskt från den första galten jag sköt. Jag gjorde ett montage av betarna, på en sådan där liten plakett. Sen fotade jag av den och tog med bilden till tatueraren. Jag ångrar dock att jag inte gjorde dem i naturlig storlek. Det var en ganska stor galt, men på tatueringen framstår den som superliten. Betarna är ju jättesmå.
Var står du i vargfrågan?
– Svårt. Jag kan bli allergisk mot varghatet som finns i jakttidningar. I varje nummer är det en notis om någon kvinna som blivit uppäten av vargar i Alaska. Samtidigt är det lätt för mig att säga att vargar ska få finnas då de inte utgör ett problem för mig. Varg dödar jakthundar och eftersom jag älskar min hund Kakan hade jag säkert varit emot dem om de funnits där vi jagar.
Du har en långtgående beef med triathleten, författaren och hälsocoachen Jonas Colting. Vad bråkar ni om egentligen?
– Jag tycker att han har en lång rak träningspinne i arslet. Hans sätt att se på träning och hälsa är exkluderande och skapar ångest hos människor. Träning ska vara för alla. Man ska kunna träna utan att behöva tycka att fredagsmys är en folksjukdom.
Har ni blivit fysiska någon gång?
– Nej, jag har aldrig träffat Jonas. Och skulle säkert vara jättekonflikträdd om jag gjorde det. Typ skaka hand och säga att jag bara skämtat.
Gör du armhävningar inför varje pressbild som tas på dig?
– Absolut. Jag skulle kunna förneka att ytlighet är en del av min träning, bara för att det är lite skämmigt, men jag har varit rund stora delar av mitt liv. Så det är mysigt att folk i dag vill att jag ska ha bar överkropp på bild. Det är klart att det är kul att se stark ut på Instagram!
Apropå Instagram: Det är en hel del kamouflage och fällknivar på ditt konto. Du känns lite som en kille som gillade tidningen Guns & Ammo som liten?
– Det gjorde jag faktiskt inte. Jag fick inte hålla på med sådant. Jag fick inte ha kamouflagekläder. Jag fick inte ens ha stubb. Mina föräldrar var pacifister och tyckte att stubb var en fascistfrisyr! Det
är kanske därför jag är så sugen på allt det där nu. Jag läser faktiskt mycket om krig i dag, men inte just Guns & Ammo. Jag är inte så intresserad av skjutvapen. Knivar är mer min grej.
Vilken är världens mäktigaste kniv?
– Fällkniven F1. Den ser inte mäktig ut, tvärtom är den ganska oförarglig, men den är bäst. Bra gjord och kan användas till mycket.
Dina syskon, Erik och Sara Haag, började göra tv redan som unga. Hur stor del av din tv-karriär bygger på ett lillebrorskomplex?
– 70 procent, skulle jag säga. Jag var 14 när Erik och Sara började göra programmet Sommarlovsmorgon. Jag var väldigt påverkbar i den åldern och fick själv mycket uppmärksamhet för att mina syskon var på tv. Jag gissar att det satte djupa spår i mig. Ända sedan tonåren har jag haft en känsla av att det är fint att vara på tv.
Erik har fått ta en del skit för sitt sätt att prata genom åren. Varför snackar även du som en dagispedagog?
– För att vi är brorsor, tror jag. Det finns nog ingen annan förklaring. Men jag får höra det där väldigt ofta. När jag hade min blogg på Cafés sajt frågade läsare ibland om det var Erik Haag som dubbade mina filmklipp.
Under inspelningarna av Svett och etikett fick du pröva på en rad olika träningstyper. Hur har det påverkat din inställning till träningsvärlden?
– Jag har blivit lite mer ödmjuk, tror jag. Jag har fått mer respekt för alla som lägger ner en massa tid på att verkligen bli bra på olika saker. Det gäller allt från dans till yoga. Till och med löpning. Jag tycker fortfarande att löpning är dåligt som träningsform, men jag har blivit en mindre rabiat löpningshatare.
Niklas Strömberg
Foto: Emilia Bergmark-Jiménez och Erik Wåhlström
* * *
Fler intervjuer:
”Den svenska idyllen har mycket skit under ytan”: Mons Kallentoft om inspirationen till nya deckaren
Per Andersson: ”Jag vill dö under ett samlag eller i ett applådtack”