Hemma igen efter fyra dagar i Bayern och Tyrolen – fortfarande däst, maltdoftande och med ett tunt lager glimrande fett runt munnen. Här hemma får ju ofta Tyskland stå som symbol för något osmaklig. Om man, till exempel, säger att någon ser tysk ut så har han ju ofta hockeyfrisyr, kulmage, en rosa hudton, Crocs och minimala speedos. I stan. Och om man pratar om tysk mat syftar man ofta på en oidentifierbar glasburk med ister som man hittat längst bak i delikatesshyllan på Lidl.
Nu vet jag dock att den där burken antagligen innehåller Schmaltz och består av kokt grisister med små hudbitar i. Bring it on, säger jag! Jag tar gärna lite. Jag är omvänd. I helgen har jag nämligen uteslutande ätit fantastisk mat. Schweinhaxe, Eisbein och Käsestrudel kanske låter som birollsinnehavare i The Human Centipede, men är alla rätter som fått mig att gå hummande och nöjd från restauranger och drömt om glada grisar i puttrande grytor.
Och tvärtom mot jag förväntade mig har jag nog heller aldrig sett så många vackra män samtidigt som under mitt besök i Bayern och Tyrolen. Det har varit erhört inspirerande. Reslutatet kommer inom kort i en Cafétidning nära dig.