Ser ni att min hund Naomi är med på bilden?

Det kommer självklart bli den bästa kokbok som någonsin gjorts (enligt mig iaf). Dels, så klart, för att jag nu kommer ha alla mina favoritrecept samlade i en behändig bok och kommer slippa att fippla med datorn så fort jag ska laga mat. Men också på grund av fotograf Roland Perssons fantastiska bilder.

Vad säger ni till exempel om den här bilden på ett par amerikanska pannkakor. Är det inte den snyggaste bilden på ett par amerikanska pannkakor ni någonsin sett? Jag dör vad snygg den är. Nej, nu måste jag gå och laga lite amerikanska pannkakor. Ni andra får vänta till den 17 september då boken släpps. Håll utkik efter specialerbjudande här på bloggen.

Precis när jag nåddes av nyheten om att Fogon Del Taco på Bohusgatan slagit igen * snyft * så hörde jag av Brita Z att det öppnat en ny mexare på Upplandsgatan – bara nåt kvarter från där jag bor. Yes. Chipotle heter det och häromdagen provåt jag. En snabbrecension: Superenkel snabbmatsrestaurang som serverar tortas, quesadillas, burritos och enchiladas kvalitetsmässigt någonstans mellan La Neta och Taco Bar. Goda tacos al pastor och enchiladas – quesadillasarna var lite småtråkiga. Förhåller sig ungefär till riktig mexmat som en thaikiosk förhåller sig till en strandkrog på Krabi Beach. Med detta sagt gjorde Chipotle i ett slag all annan hämtmat plötslig överflödig för mig (förutom kina, älskar kina).

Att brygga sitt eget öl är ju en trend just nu. Eller… precis som korvstoppning och surdegsbak är det väl en sådan sak som alla säger att alla gör – men som väldigt få faktiskt håller på med. Några som dock faktiskt brygger sitt eget öl hemma är Henok Fentie och Karl Grandin som tillsammans har ölmärket Omnipollo. Häromdagen var jag hemma hos Henok och provsmakade deras nya öl Mazarin (mycket gott!) och jag fick även en slags grundkurs i varför man egentligen ska brygga sitt eget öl – och inte bara gå till systemet.

1. Smaken. Att brygga öl hemma är inte alls som att sätta sådana där hemska vinsatser som fick en att rapa jäst och att somna i rabatter när man gick på gymnasiet. Hemmabryggt öl, gjort med enkel utrustning, har potentialen att bli minst lika gott som proffsbryggt – i många fall till och med bättre. Du kan också experimentera fram ett recept som passar din egen smak perfekt.

2. Nörderiet. Som alla andra specialintressen finns det också en livlig ölcommunity. Det anordnas mästerskap, provningar, rankningar och annat. Och sånt är ju alltid kul!

3. Enkelheten. Om du kommer fram till ett riktigt bra recept som du vill sprida så behöver du inte bygga ett eget bryggeri för att bli professionell ölbryggare. Du kan istället bli en så kallad ”fantombryggare”. Omnipollo, till exempel, tar fram alla sina recept hemma i Henoks kök och låter sedan större bryggerier producera flaskorna. Idag finns deras biror i ett 10-tal länder, varav ett är USA, och deras samarbete med danska Evil Twin Brewing, Russian Roulette, sålde slut på tre dagar och är den högst rankade, svenska IPA:n genom tiderna.

4. Det är öl. Tråkigare grejer kan man ha som hobby.

Jag har så mycket att göra, faktiskt, att jag först tänkte strunta i att gå på min dotter Dixies gympaavslutning i eftermiddag. Sedan kom jag på att det är ju exakt en sådan grej som bara dåliga pappor i amerikanska actionfilmer gör och att vi som en konsekvens antagligen skulle börja glida isär, hon skulle börja hata mig och den enda chansen till försoning skulle vara om Dixie, om en så där 10 år, skulle bli kidnappad av tyska terrorister (som egentligen är bankrånare). Först skulle hon försöka vara snäll mot dem, lirka lite, men när inte det skulle funka så skulle hon säga att hennes pappa, en före detta polis som fått sparken för att han ”inte kunde spela efter spelreglerna”,  kommer döda dem alla. De skulle skratta först men skrattet skulle fastna i halsen när de, en efter en, hittas döda. Snart skulle alla va svinrädda eftersom de så uppenbart gett sig på fel person. Och medan jag sköt alla de där terroristerna/rånarna med spikpistoler så skulle jag inse att livets värde är att vara med familjen och att gå på gympaavslutningar – fast man faktiskt har asamycket att göra. Så då får bloggandet stryka på foten i dag istället. Är alla okej med det?

Ibland när jag känner mig lite deppig händer det att jag, precis som Cafés förra AD Joel, går ut på stan och köper mig ”något riktigt dyrt”. Nu vet jag naturligtvis att prylar inte gör en lycklig och att… eller vänta lite nu… det där stämmer ju inte riktigt. En del prylar KAN ju faktiskt göra en gladare. Inte alla, men en del. Jag har faktiskt grejer som får mig att börja vissla marseljäsen varje gång jag ser dem. Varje gång jag sätter på mig mina Lundhags-kängor, till exempel, blir jag alldeles varm i bröstet. Jag kan inte heller gå förbi min Nikonkamera utan att lyfta upp den, tänka ”wow” när jag känner hur tung den är och sedan knäppa ett par bilder i luften och bara njuta av ljudet. Helt sjukt egentligen. Och varje gång jag använder min grönsakskniv av japanskt handsmitt kolstål och ekhandtag från Ugglan och Eggen får jag av en liten känsla av ömhet i magen, som när någon pillar en på underarmen (eller får en boll på pungen). Älskar den kniven. Så smutsig, snygg och vass.

Så, vilka är de speciella prylarna i era liv?

P.S. Eftersom många frågat så kan jag berätta att det det snygga träblocket som brukar ligga under mina supermackor också är från Ugglan och Eggen.

Äh, tar den här också (efter tips i kommentatorsfältet):

Lager 1: English muffin
Eggs benedict kräver english muffins som bröd. Jobbigt nog så känner jag inte till någon bagare som säljer sådana – så jag var tyvärr tvungen att baka skiten själv. Hatar det. Dock har jag nu frysen full av massa goda english muffins – bara att poppa i brödrosten när andan faller på. Jag använde det här receptet.

Händerna på bilderna tillhör som vanligt inte mig.

Lager 2: Bacon
Till köttlagret på en eggs benedict kan man använda ungefär vilket sorts skinka som helst, men jag gillar att använda bacon. Enkelt, klassiskt, knaprigt.

Ett husmorstips är att tillaga baconet i ugnen och på galler så här. Dels så rinner fettet av  och dels så blir baconet snyggt vågigt.

– Bacon?

Lager 3: Pocherat ägg
Jag är en riktig äggamänniska så jag har inga problem med att pochera ägg. Dock verkar en del människor tycka att det verkar krångligt. Det är det inte. Det är bara koka upp vatten, hälla i en skvätt ättika/vinäger och sedan snurra runt vattnet med en träslev så att en liten virvel bildas. Ägget, som du knäckt i en liten kopp eller nåt, häller du sedan snabbt i vattnet, du lägger på locket, tar kastrullen av plattan och låter ägget sedan ligga där i tre minuter innan du tar upp med en hålslev och lägger på mackan. Vitan blir då krämig och gulan lös. *myser*.

Lager 4: Hollandaisesås
Nu är det dags för det som verkligen kvalificerar eggs benedict till mackornas hall of fame: hollandaisesåsen. Jag menar, hur många mackor har sås på sig? Såsen är enkel om du har två saker: elvisp och pyttelite tålamod. Gör så här: Vispa tre äggulor tillsammans med en matsked pressad citron och en halv tesked salt i nån minut. Tillsätt sedan 100 gram smält smör lite åt taget och under ständig vispning tills härlig sås uppstår. Smaka av med en skvätt tabasco. Häll långsamt och sensuellt över äggen och voila! Eggs benedict.

Signaturen Old Dog frågar: På tal om bira, jag har sedan några år sett att poolskejtarna i Californien oftast svalkar sig med nån öl som heter Blue ribbon mellan åken, har du testat denna och vad är ditt betyg i så fall?

Jag svarar: Ölen heter Pabst blue ribbon och har faktiskt precis kommit till svenska systembolag. Det är ett klassiskt, blaskigt amerikanskt fulöl som på senare år blivit populärt bland amerikanska skejtare och hipsters på grund av att det är billigt, har snygg etikett och lite arbetarklassvibbar så där. Själv är det en av de biror (tillsammans med Tecate, Rolling Rock och Old English malt liqour – i fortiesflaska) som jag alltid försöker dricka när jag är i USA. Men inte för att den har blivit modern. Utan på grund av detta: