Söndag: Träning på fulgym 30 minuter
Min fitnessvecka har både bjudit på motgångar och framgångar. De goda fitnessnyheterna är min stadiga viktnedgång på cirka ett och ett halvt kilo i veckan samt att jag hittat ett perfekt utrymme i källaren på mitt hus där jag börjat fysträna. Jag har köpt en 16-kilos kettlebell, ett hopprep och hittat några gamla judomattor som, tillsammans med Bob Dylans All along the watchtower på repeat, är det enda man behöver för att komma i form om ni frågar mig. Allt är väldigt American Beauty. (Minus haschet och förolämpningarna).
Onsdag: MMA-träning 90 minuter
Nu till de dåliga nyheterna: Jag har bara tränat MMA en gång den här veckan. Efter att ha dragits med värk i bröstkorgen ett tag fick jag i onsdags klassens störste kille över mig innan jag hann få upp armbågarna – och jag kunde nästan höra hur både min motivation och självförtroende (och ett par revben) knäcktes. Från att ha varit otroligt laddad gjorde det så jävla ont att jag bara kände: “Nu skiter jag i det här. Nu går jag hem.” (Även om jag stannade länge nog att som vanligt kräkas av utmattning). Igår hade jag så ont att ögonen tårades bara min tio kilos dotter kramade om mig. Idag är, åtminstone revbenen, lite bättre. Men jag kan ändå inte undgå att undra varför jag hela tiden gör saker som jag uppenbarligen är helt värdelös på? Jag vet att folk säger att man växer som människa av att utmana sig själv och sina gränser och yadayada, men just nu känns det som om de människorna är fulla av skit.