Fredag förmiddag

05.00: Jag går upp tidigt för att skriva klart en text. En timme på morgonen motsvarar för mig ungefär tre eftermiddagstimmar i effektivitet. Det rinnner ut ur fingrarna och in i datorn.

07.00: Min dotter vaknar och går upp. Jag hör hur hon rumstrerar omkring i köket så jag smyger dit för att se vad hon pysslar med.

Hon har hittat ett par solglasögon. Hon sätter på dem och börjar beundrar sig själv.

Hon posar framför spegeln som en ung Elton John, uppenbart nöjd med vad hon ser.

Hon ler som en filmstjärna, drar upp axlarna och fnittrar. Vad fan är det som händer?, tänker jag.

Då, plötsligt, ser hon mig. Fanfanfan. Jag backar långsamt därifrån, smyger iväg och sätter mig vid datorn för att jobba. Snart kommer min dotter förbi, utan solglasögonen. Hon säger, "Hej pappa", och sätter sig i soffan som om ingenting har hänt. Underlig unge det där.

13.30: Jag summerar den gångna temaveckan. Under veckan som gått har jag: skrivit cirka 10 000 tecken journalistik, 5000 tecken blogg och 10 000 tecken prosa. Jag har ätit 28 ägg, en halv flaska chilisås och deltagit i en debatt om sittkissning som jag trodde var på skoj men som rekordsnabbt blev till männens motsvarighet till cupcakesfrågan (alltså totalt meningslös för alla som inte kan fakturera för en krönika om den). Jag har firat en födelsedag, gått ett par långpromenader i skogen, varit på ett par möten och möjligen ärrat min dotter för livet med den där batteridrivna hamstern. Kort sagt en ganska vanlig vecka i mitt liv. Det är ingen James Bond-tillvaro jag har direkt, inser jag, men det får duga.

Ta hand om er.