Gubbsnusk
Jag vill be om ursäkt för en grej. I Café för några nummer sedan skrev jag om hur dåligt konstruerad Stieg Larssons romankaraktär Lisbeth Salander är. Jag skrev att hon är en kliché, liknande henne vid en pubbeungdom från Vita Lögner och skrev, bland annat, att hon är ett verk av en “äldre herre som gått förbi Sergels torg och kastat ett par snabba blickar på punkarna, men inte vågat sakta ner.”
Detta var dock innan jag såg filmerna. Nu förstår jag plötsligt vilken genial kreation hon är. Lisbeth Salander är nämligen för medelålders män, vad Jondalar i Grottbjörnens folk var för medelålders kvinnor: Lisbeth Salander är gubbsnusk.
Tänk på det: Hon representerar ju den ultimata erövringen för män i manchesterkavaj, Eccoskor och en Journalisthögskoleutbildning. Liten, tajt, arg och lesbisk. Datasnille och kickboxare. Hon har lackkläder och hundhalsband och ser exakt ut som den där praktikanten från genusvetarlinjen som i verkligheten skulle väsa “gubbslem” åt Mikael Blomkvist om han ens försökte hålla uppe dörren åt henne till fikarummet. Men i böckerna och filmerna är han den enda man hon kan tänka sig att ligga med i hela världen.
Lisbeth Salander är helt enkelt en sådan sorts dåligt maskerad dagdröm man kan hitta mängder av om man, som jag, gillar att läsa thrillersynopsis på amatörförfattarsajten vulkan.se.
De låter nämligen nästan alltid typ så här:
Kalla diamanter – en erotisk thriller
“När värdens största diamant ska visas upp på Biblioteket i Ludvika får den 50-åriga studierektorn och karatemästaren Hans “Hasse” Göransson nys om att en internationell liga ska försöka stjäla ädelstenen. Han försöker varna polisen men när ingen lyssnar bestämmer sig Hasse för att förhindra kuppen själv. Till sin hjälp har han den 19-åriga Tessan – skarptungad lokalreporter på dagtid, stripteasedansös på nätterna. Hasse och Tessan försöker länge hålla en professionel nivå på arbetsförhållandet, men snart blir Hasses välpumpade kropp och ingående kunskaper om Ludvika kommuns skolsystem för mycket för Tessan och de börjar ha en massa härligt sex. Kalla Diamanter är en erotisk thriller om vild kärlek, häftig åtrå, desperata lögner och… kalla diamanter.”
Göran Hansson är 50 år och jobbar som studierektor i Ludvika. Kalla Diamanter är hans första roman.
Gamla män som gillar unga emokvinnor.
Bloggvärlden kommer inte att vara detsamma för mig efter detta inlägg. Tack!
hahaha, har inte skrattat så mycket åt ett blogginlägg på evigheter!
Tack, Cramby, TACK !!!
HAHAHAHA
ÄNTLIGEN! det är aldrig nån som håller med när man tycker att LS är en dåligt konstruerad rollfigur! man riskerar ju nästan spö om man tar upp det…
”men snart blir Hasses välpumpade kropp och ingående kunskaper om Ludvika kommuns skolsystem för mycket för Tessan”. Hahaha!
Fast samtidigt Jonas: läs/se BRA saker i stället – det finns sånt!
..faktiskt väldigt roligt skrivet.
Fullkomligt briljant!
Åh herregud vad bra.
Åh herregud vad bra.
Sjukt välkomponerat inlägg. Gillar att du väljer just Ludvika också
AAAAAAAA jag dör så roligt, allvarligt. måste länka NU.
Det som verkligen däckade mig var denn avslutande presentationen av Göran Hansson.
Tack alla!
Hahaha, bästa jag läst på länge! Tack så mycket
”Göran Hansson är 50 år och jobbar som studierektor i Ludvika. Kalla Diamanter är hans första roman.” – Roligaste jag läst på länge!
Aj.
Där gick min mjälte! Hade jag läst det här i morse istället så hade det inte varit en sådan skitdag.
Mycket bra. ”Mikael Blomkvist” haha, stackarn.
Mitt pucko, trodde du refererade till skådisen Mikael Nykvist, men Blomkvist är ju en karaktär i boken uppdagade jag nu.
Jag vill spoona med dig, Cramby. Jag är stora skeden.
Tyckte personligen att Lisbeth ffa var en obehagligt beskriven figur. Ett ständigt upprepande av hennes attribut blev mest tjatigt.
Men jag ville kommentera eftersom Jonas Cramby verkar ha återvunnit sitt lyckade blogginlägg som kolumn i dagens Metro. Det tyckte jag var roligt.
Göran Hansson låter misstänkt likt min gamla musiklärare… Kalla diamanter låter f.ö. som en bok jag skulle vilja läsa.
And that’s all folks!
Haha…bra inlägg, om än ingen ny upptäckt. Larsson var ett geni, karln lyckades kombinera fördold, gubbsjuk våldsporr med halvtaskig, kommersiell thriller och tom få de mest inbitna feministerna att jubla över det ”starka kvinnoporträttet”. Man kan inte annat än imponeras!