Jag hinner inte riktigt blogga i dag eftersom jag har asamycket att göra.
Jag har så mycket att göra, faktiskt, att jag först tänkte strunta i att gå på min dotter Dixies gympaavslutning i eftermiddag. Sedan kom jag på att det är ju exakt en sådan grej som bara dåliga pappor i amerikanska actionfilmer gör och att vi som en konsekvens antagligen skulle börja glida isär, hon skulle börja hata mig och den enda chansen till försoning skulle vara om Dixie, om en så där 10 år, skulle bli kidnappad av tyska terrorister (som egentligen är bankrånare). Först skulle hon försöka vara snäll mot dem, lirka lite, men när inte det skulle funka så skulle hon säga att hennes pappa, en före detta polis som fått sparken för att han ”inte kunde spela efter spelreglerna”, kommer döda dem alla. De skulle skratta först men skrattet skulle fastna i halsen när de, en efter en, hittas döda. Snart skulle alla va svinrädda eftersom de så uppenbart gett sig på fel person. Och medan jag sköt alla de där terroristerna/rånarna med spikpistoler så skulle jag inse att livets värde är att vara med familjen och att gå på gympaavslutningar – fast man faktiskt har asamycket att göra. Så då får bloggandet stryka på foten i dag istället. Är alla okej med det?