Ni vet hur det är när man flyger och man hamnar brevid en annan man och det plötsligt är så oerhört tydligt vem som är den dominanta hannen eftersom det är den av oss som har tillgång till armstödet? Detta hände mig i helgen.
På resan till Chamonix så hamnade jag nämligen brevid en äldre brittisk herre med slemhosta och tredelad kostym som luktade loppmarknad. Han var uppenbarligen en riktig översittartyp – en sån som kissade på sina kamrater i duschen när han gick på internatskola – för under hela resan hade gubben armen som fastnaglad på stödet och en stenhård armbåge i min sida. Han vägrade flytta en tum.
På resan hem var jag fast besluten att aldrig låta någon hunsa mig på detta sätt igen. En medelålders fransman som luktade kaffe och halsmandlar, precis som lärare alltid gjorde, satte sig brevid mig och försökte omedelbart pressa bort min arm med sin. Men jag framhärdade, satt kvar. Mannen hade extremt håriga armar som han såg till att uttnyttja – han placerade dem så att de svarta grova stråna kittlade mig på ett sätt som var oerhört obehagligt. Under tiden satt jag och läste nya numret av amerikanska GQ och undrade hur jag skulle kunna stå ut med denna tortyr i två timmar.
Då fick jag plötsligt hjälp från oväntat håll. GQ hade nämligen i detta nummer ett modejobb som de kallade Pantless Saturday – vilka bestod av bilder på komiker utan byxor och med pixlade penisar. När fransmannen såg bilderna, ryckte han till och tog omedelbart bort armen. Under resten av resan satt han halvt vänd bort mot mig, uppenbarligen livrädd för att jag skulle försöka förföra honom.
Jonas Cramby – homofobisk, medelålders fransman med håriga armar: 1-0.