icon
icon
< Tillbaka
Krog | Publicerad 16 mars 2012 12.41

Krogfredag: Frantzén/Lindeberg

Har ni ätit penis nån gång? Tuppkam? Har ni ätit 22* rätter i samma sittning? Har ni blivit så mätta att ni drömt om en maskin som gör damskor hela natten? Det gjorde jag förra veckan och det var ganska så fantastiskt. I Metro kan ni läsa min recension av mitt och Jens (chefred på Café) besök på stjärnkrogen Frantzén/Lindeberg. Men här, på bloggen, tänkte jag bjuda på lite extramaterial i form av en liten lista på de mest minnesvärde av de skitmånga rätterna vi åt.

Rätt 1: Potatis, dill och gräslök
– Det första vi åt satte direkt nivån. En pytteliten amuse bouche, eller ammis om man vill va douchig, som smakade som man kan tänka sig att fredagschipsen gör hemma hos Erik Penser: Dyrt. Knaprigt. Korrekt.

Rätt 7: Rå havskräfta med saltat grisfett och mandel.
– Ett par levande havskräftor presenterades och Daniel Lindeberg förklarade att det ämne som gör att man tycker att det är så himla gott med skaldjur bara överlever i ett par timmar efter att djuret har dött. Samtidigt kan man inte transportera levande djur hur som helst, det är ju elakt att stressa dem (plus att de inte heller smakar så gott då). Men då hade en fiskare på västkusten kommit på ett smart knep att härma de klippskrevor kräftorna gömmer sig i naturligt. Så nu kunde de ha det mysigt precis fram tills de fick en kniv i skallen och sedan låg i form av en fantastisk tartar i min mage. Winwin! På tartaren: en skiva fett från en gris som hade hetat Clarissa. Fa-fa-fa-fa-fa.

Rätt 9: Koleldad rentartar med talg från en 11 år gammal fjällko som hette Stina.
– Framför oss eldade Daniel på en bit japanskt träkol så att flammorna bara svedde en bit rå ren som sedan hackades till en tartar. Detta serverades sedan med en sås med rökt ål som tog fram grillsmaken fint samt pyttesmå lökringar, talg och knapriga bitar av rökt renpenis – lyllo alla rendamer om de alltid smakar så här smaskigt! Middagens höjdpunkt. Fantastiskt gott. Ska genast ägna mitt liv till att försöka göra en hemmavariant.

Rätt 10: Konfiterad tuppkam med champinjon och brynt smör
– En dallrande, blekgrå tuppkam serverades med lite brynt smör och ett busigt leende från kocken. Men det var gott! Smakade inte som kyckling, utan mer som benmärg.

Rätt 12: Eldat bröd
– En deg som suttit och jäst framför oss middagen igenom kördes plötsligt in i ugnen medan Daniel våldsamt kärnade smör i en liten bunke. Han sa att det var svinlätt, särskilt om man har elvisp, och att alla borde göra det när de har middagar. Så det tänker jag testa! Smaken förhöll sig ungefär till vanligt smör som hemmaodlade, solmogna tomater förhåller sig ICA-diton.

Rätt 13: Dykplockad pilgrimsmussla med tryffel och buljong.
– Pilgrimsmussla plus tabberas på tryffel så här i slutet på säsongen = himmelskt.

Rätt 17: Wagyubiff
– Huvudrätten. En vackert marmorerad bit japansk wagyubiff som en svensk bonde börjat föda upp under namnet iWagyu. Den hade ett perfekt tuggmotstånd och var så extremt smakrik att jag inte ens minns vad som serverades till.

Rätt 18: Grisblod och choklad
– Den enda rätten av tjugotvå som smakade, som man säger, ”konstigt”. Alla andra var helt enkelt goda på ett sådant sätt som nog alla kan hålla med om (i alla fall om du inte är en vuxen person som äter Kalle Ankamarmelad eftersom ”apelsinskal är äckligt”). Men den här var liksom en chokladglasskula med ett krispflarn som smakade blodpudding. Skumt, inte nödvändigtvis äckligt, men skumt.

Rätt 22: Makaronger
– Ni vet hur vissa människor av princip aldrig ens tar ett bloss av en cigarett? Sån är jag med makaronger. Men blir man bjuden på dem på Frantzén/Lindeberg kan man ju inte gärna tacka nej. Ja, jag skulle antagligen ha testat crack om Daniel Lindeberg hade tillrett det i en silversked och sagt att det kom från en 35-årig pundare som heter Robban. Så hur smakade makarongerna då? Gott!

* Jag skrev 18 i recensionen, men hade räknat fel.

Annons

1 Kommentar

Kommentera inlägget

*

Annons