Kroglördag: Tweed

Tweed, Lilla Nygatan 5
4 av 5

Om man går förbi receptionen till Victory Hotel i Gamla stan hittar man numera Tweed – restaurang Djurets nyöppnade spritbar och backficka. Eller kanske ska man kalla det, som på deras hemsida, en innerficka istället? För det här verkar vara ett projekt som ligger den alkoholromantiska krögaren Daniel Crespi nära hjärtat. Tweed är nämligen en liten dekadent oas mitt i den snusförnuftiga samtiden. Drinklistan består av ett litet, men mer än anständigt, utbud hantverksöl, en mängd klassiska drinkar, noga utvalda digestifer, gott om glasvin och en 14 000 flaskor stor vinkällare att botanisera bland. De har en välfylld humidor och inredningen är så full av tartanrutor, livbojar, sammetsdraperier, gamla galjonsfigurer och mahogny att det känns som att ta en drink i Sven Bertil Taubes walk in closet.

Eftersom Tweed först och främst är en (väldigt bekväm) bar så är det också maten som följer drickat, istället för tvärtom. Menyn består av canapéer, utvalda ostar och plockmat såväl som ett par större, fetare rätter för dig som behöver något att suga upp alkoholen med innan hemgång. Toasten, till exempel, kostar 150 kronor och består av ett halvt rostat halvt märgben (det typ fetaste som finns) på en smörstekt brioche (det andra och tredje fetaste) – och för bara 750 kronor extra går den att få med störcaviar också. Väldigt hedonistiskt.

Denna härliga anything goes-stämning får mig att strunta i konventionerna och äta och dricka precis det jag känner för NÄR jag känner för det: så jag inleder med en vacker Old fashioned till samtliga av husets charkuterier innan jag går över till ett par flaskor danskt hantverksöl till en ganska så fantastisk tartar-canapée med lökring på rågbröd. Efter en rejäl stänkare av en 10-årig Rip Van Winkle – en legendariskt svåråtkomlig bourbon som anses vara en av världens bästa av såväl Anthony Bourdain som Momofukukrögaren David Chang – känner jag mig bara tvungen att proppa i mig en av systerkrogens Pubologis berömda hamburgare för 195 kronor.

Vilket jag, naturligtvis, gör rätt i.

Till dessert skippar jag dock den 200-kronors marängsuissen utan går istället upp till innergården för att nuta av ett glas portvin, en Cohiba robusto, lite kubansk jazz och en hel massa alkoholromantik.

– Från fredagens Metro

Tips: Om du vill vara säker på att kunna spendera kvällen som en skeppsredare så är flera av Chesterfieldfåtöljerna bokningsbara.