Krogtest: Gyldene Freden
Varje fredag testar jag ju korgar, nej krogar, åt Metros Stockholmsupplaga som ni kanske vet. Jag tänkte att jag skulle börja publicera dem även här, men med någon dags fördröjning. Först ut denna höstsäsong är den gamla Stockholmsklassikern Gyldene Freden där jag åt kräftor med min kompis Klas (bild nedan):
Gyldene Freden, Österlånggatan 51
3 av 5
En av de där riktigt omistliga Stockholmsupplevelserna är ju att i augusti gå ut och käka kräftor på krogen. Allra helst gör man detta så klart på gamla livliga Stockholmsinstitutioner som Sturehof, Prinsen, Operakällaren eller kanske Tennstopet? Men sedan finns det ju faktiskt en krog som ut-Stockholmar alla andra Stockholmskrogar: Gyldene Freden.
Gyldene Freden grundades 1722 och har en svensk (manlig) kulturpersonlighet sedan dess blivit lite för berusad och utbrustit ”BRODER!” så är chansen stor att han gjort det just här. Till stamgästerna räknas Carl-Michael Bellman, Evert Taube, Jussi Björling, Slas, Nils Ferlin, Cornelis Vreewijk och Anders Zorn. Idag är det lite glesare mellan diktarna men fastigheten ägs i alla fall av Svenska Akademien (kulturinstitutionen, inte reggaekollektivet från Karlskrona) som även äter ärtsoppa här varje torsdag.
Ja, det går knappast bli mer Stockholm.
Tyvärr sitter det så mycket Stockholmshistoria i stenväggarna att Stockholmarna sällan själva går hit. Särskilt sommartid tas krogen istället över av turister. Vid mitt besök är de flesta andra gäster amerikaner och vid ett tillfälle hör jag servitören beskriva kräftorna ”like small lobsters ungefär”. Inget fel på turister, men det är lite synd på så vackra och väl bevarade lokaler att ett besök ibland tangerar att bli en Skansenattraktion istället för en levande krogupplevelse.
Men vi låter oss inte nedslås utan beställer krogens 3-rätters kräftmiddag för 815 kronor. Kräftorna är svenska och kommer i en väl tilltagen portion med ett kryddbröd och en mycket god kumminkryddad ost till. Själva djuren är stora och vackert röda med perfekt sälta och smak, även om ett par av dem är lite väl lösa i hullet. Till huvudrätt äter vi Gyldene fredens egenfiskad aborre med kantareller. Rätten är mild, smörig och en perfekt komponerad lättnad för kräftrispad mun. Den avslutande smultronpavlovan är också bra – men kanske lite väl syrlig för den här godisgrisen.