Kvinnornas grillskola
Tootsie Tomanetz, pitmaster på Snow’s BBQ i Lexington, TX.
Jag är glad och småchockad över hur många det är som egentligen har anmält sitt intresse för att provgrilla lite ur min kommande BBQ-kokbok. Allt från BBQ-nördar till kockar, kända foodies och amatörentusiaster har anmält sitt intresse. Kul! Ska omedelbart utse ett stenhårt kulinariskt striketeam. Återkommer om det. Dock har jag bara fått in en enda anmälan som på något sätt inbegriper en kvinna. Helt sjukt att vi inte kommit längre i grilljämlikheten. Det påminner mig om en krönika jag skrev till Metro förra sommaren:
Kvinnornas grillskola
Detta är den tid på året då det brukar dyka upp en massa grill-relaterat tyckande i pressen. I dessa krönikor och kolumner framställs ofta grillen som ett redskap för att behålla någon slags könsmaktsordning – inte att tillföra en delikat karamellisering samt röksmak till kött och grönsaker. Man kan läsa spaltmeter om hur grillen är männens domän, hur det talar till vår inre grottman och det är machomän hit och Per Morberg dit. Jag har alltid tänkt på dessa åsikter som tramsiga och småtrötta, endast relevanta för folk som kan fakturera 3 000 spänn för att skriva ner dem. I alla fall tills häromdagen då min flickvän avslöjade att hon aldrig, i hela sitt liv, tänt en grill.
Jag var helt chockad. Det här är alltså en kvinna som kan backa med släp, som sköter förhandlingarna med bilmekaniker och som utan knussel fiskar upp mina brända bitar bröd ur rosten eftersom jag är så himla rädd att få en stöt. Hur kunde hon aldrig ha tänt en grill? Kanske ligger det något i alla de där grillteorierna ändå? Så för att slå ett slag för jämlikheten och förhoppningsvis locka fler kvinnor till grillen tänkte jag nu avslöja alla de uråldriga grillhemligheter som vi män fått oss återberättade från generation till generation.
Så här tänder du en grill:
1. Häll kol i grillen.
2. Spruta på tändvätska. Följ inga måttangivelser, utan spruta länge i en zickzackrörelse över hela grillen. Ta en paus. Spruta sedan lika mycket till. Två tredjedelar av flaskan borde räcka.
3. Låt dra i tio minuter. Eller… två minuter räcker. Eller, vafan, tänd direkt.
4. Kasta passivt-aggressivt en massa tändstickor runt om i grillen. Om du har tur och det flammar upp med ett dramatiskt ”woof”, skratta nervöst och se dig om efter beundrande blickar. Råkade ingen se dig så muttra något och ta en öl till.
5. Vänta tills kolbitarna fått ett lager av vit aska.
6. Eller, vafan, vem orkar vänta? Lägg på köttet direkt.
7. Ät de brända/råa köttbitarna under tystnad.
8. Efter maten går du fram till grillen, tittar på glöden och säger: ”Jaha. NU är det alltså perfekt glöd”. Som om det på något sätt är kolets eller grillens fel. Eller hela den här jävla världens.