Signaturen Joakim undrade häromdagen om jag kunde berätta om mina tatueringar. Det gör jag så gärna, Jocke. Jag tar dem kronologiskt, en om dan.
De första tatueringarna jag gjorde var de här båda svalorna på mina underarmar. En tatuerare som heter Ingela gjorde dem 1998, tror jag, på East Street Tattoo i Stockholm. Jag minns att det inte gjorde alls så ont som jag befarat, att Ingela hade Hank Williams på repeat, att min dåvarande flickvän precis gjort slut och att min ursprungsidé till tatueringen var texten ”Lonesome and heartbroken”.
En tjejkompis övertalade mig dock att överge idén eftersom hon tyckte att den var ”patetisk”.
Iallafall. När svalorna var färdiga fick jag en sådan kick att det var löjligt. Samma morgon hade jag varit helt knäckt, nu kände jag plötsligt en enorm stolthet. Jag hade gjort en liten, men permanent, förändring i mitt liv och nu ville jag bara ha en öl.
Den kvällen gick jag ut och jag minns att jag dansade på ett sätt som antagligen verkade underligt för de andra gästerna: för att jag själv skulle få en skymt av mina nya svalor i ögonvrån sköt jag liksom ut armarna framför mig. Som en gammeldags discodansare eller någon som inbillar sig att han kan skjuta blixtar med fingrarna.
Jag antar att det var exakt så jag kände mig.