Motionsmåndag: Vecka 11
Jag lider av en (inte så farlig) förbannelse: allt jag tycker är töntigt är jag dömd att en dag tycka är coolt. Så har det varit hela mitt liv, jag har en närmast patologisk tendens att omvärdera saker. Jag avskydde till exempel hiphop till den dan jag vaknade med en plötslig drift att leta white label-tolvor på Gamla Brogatan, köpa med forties från New York och dricka på lägenhetsfester samt gå omkring i Timberlands och en klargul, fotsid dunrock från Tommy Hilfiger. Precis samma sak har hänt också med koriander, gamla amerikanare, bergsklättring, bandanas, självhjälpslitteratur och Bridgeblandning.
Det enda, har jag alltid sagt, som jag ALDRIG kommer tycka är coolt är Parkour. Det finns helt enkelt något så utomordentligt fånigt med alla dessa självbelåtna människor som hoppar upp och ner från parkbänkar att jag aldrig skulle kunna tillåta mig själv att bli imponerad. Men så hittade jag den här filmen youtube…
Fan.
Jaja, hur har träningen gått i veckan då? Helt okej, faktiskt. Även om jag tog det relativt lugnt börjar jag äntligen bli redo att köra hårt, känner jag. Eftersom jag har planerat en eller ett par uthållighetsutmaningar under nästa år så är min första prioritet just nu att gå ner i vikt så att jag inte har så mycket onödigt att släpa omkring på. Och jag snackar inte om att bli av med några trivselkilon här, jag snackar om att bli deffad som en vanskött vinthund!
Och det bästa för att uppnå detta är, i alla fall för mig, att börja styrketräna också. Så:
Måndag: 60 minuters löpning. Tisdag: 45 minuter styrketräning. Torsdag: 60 minuters löpning. Fredag: 45 minuter styrketräning.
Underbart! Gillar speciellt det där lilla hoppet in genom dörren 1.06 in i filmen. Det är som att mannen i fråga inte ens kan gå in genom en dörr utan att showa lite för kameran. Vilket i och för sig är lite av problemet med parkour, att allt ska göras så jävla krångligt.
Att det sen kan vara väldigt underhållande är ju en annan sak. Som i detta exempel: http://www.youtube.com/watch?v=k05IUGsbSPo&feature=related
Det är alltså möjligt att övervinna sin aversion mot koriander? Har du nåt tolvstegsprogram?
PJ: Ett av mina absoluta favoritavsnitt av The Office. Här är hela versionen:
http://www.youtube.com/watch?v=HjgzwrnSoVE&feature=related
Hardcore Parkour!
JB: Ge inte upp, fortsätt äta. En dag vaknar du upp och kan inte få nog.
Satan, vad det är bra det där Office-avsnittet.
Självhjälpslitteratur är the shit. Bara amerikansk dock, INTE svensk.
Apropå något HELT annat…
Såg i Twitter-flödet att du kollat på Rubicon, och tänkte jag skulle kommentera det (I don’t do twitter..).
Det är fimpat och det blir inte fler säsonger, så fastna inte alltför mycket för det. Säsongsavslutningens cliffhanger är dessutom grym. Jävligt surt!
men så är det nog, för när de väl slagit över så har man ju ett helt liv utan det bakoms sig och ett uppdemt behova av koriander/kaviar/plump eller vad man nu missat hela sitt liv. Man blir besatt, ett atg ivf..!
Bör beskåda Edwin Le Corre på youtube!
Ser ut som ett bra träningsupplägg. Tänk på att kosten är 70% av det hela om man vill nå resultat..
Jag är alltså inte ensam, var väldigt snabb med att hata eller älska saker när jag var yngre och som ett brev på posten fick jag äta upp det senare när en sak som jag sagt varit skit senare visade sig vara fantastisk.
Många gånger har jag fått svälja min stolthet och förklarat att jag hade fel eller har ändrat mig, som tur är har mina vänner inte lika bra minne som jag (som har lite Rain Man light) och dom brukar oftast inte komma ihåg.
Så nuförtiden är jag väldigt försiktigt med vad jag tycker för det kan visa sig att det är min nästa favoritgrej/musik/film osv osv.
Andreas: Ja jag hörde det. Skitsamma, måste se klart ändå.
Oz: Detta personlighetsdrag ska du inte skämmas över. Tvärtom, det tyder på ett fritt sinne.
1: Hade man gjort så med en unge idag hade man fått livstid.
2: HUR ballt att killen har halsduk när han springer på tåg?
3: Hur filmade dom på ett tåg?!
4: Killen som hoppar från ”kranen” ser bättre ut efter hoppet och blöt, klättrandes på en stege än vad jag gör torr.
Det där med att släpa hem 40’s från ny, det finns få gånger man både känner sig så cool men samtidigt så otroligt fånig när man drar upp sin papperspåse och munstycksblunt på en fest. Man vill spy och skratta på samma gång.