Jag lider av en (inte så farlig) förbannelse: allt jag tycker är töntigt är jag dömd att en dag tycka är coolt. Så har det varit hela mitt liv, jag har en närmast patologisk tendens att omvärdera saker. Jag avskydde till exempel hiphop till den dan jag vaknade med en plötslig drift att leta white label-tolvor på Gamla Brogatan, köpa med forties från New York och dricka på lägenhetsfester samt gå omkring i Timberlands och en klargul, fotsid dunrock från Tommy Hilfiger. Precis samma sak har hänt också med koriander, gamla amerikanare, bergsklättring, bandanas, självhjälpslitteratur och Bridgeblandning.
Det enda, har jag alltid sagt, som jag ALDRIG kommer tycka är coolt är Parkour. Det finns helt enkelt något så utomordentligt fånigt med alla dessa självbelåtna människor som hoppar upp och ner från parkbänkar att jag aldrig skulle kunna tillåta mig själv att bli imponerad. Men så hittade jag den här filmen youtube…
Fan.
Jaja, hur har träningen gått i veckan då? Helt okej, faktiskt. Även om jag tog det relativt lugnt börjar jag äntligen bli redo att köra hårt, känner jag. Eftersom jag har planerat en eller ett par uthållighetsutmaningar under nästa år så är min första prioritet just nu att gå ner i vikt så att jag inte har så mycket onödigt att släpa omkring på. Och jag snackar inte om att bli av med några trivselkilon här, jag snackar om att bli deffad som en vanskött vinthund!
Och det bästa för att uppnå detta är, i alla fall för mig, att börja styrketräna också. Så:
Måndag: 60 minuters löpning. Tisdag: 45 minuter styrketräning. Torsdag: 60 minuters löpning. Fredag: 45 minuter styrketräning.