När jag fortfarande jobbade på Café så satt den dåvarande AD:n Joel rakt framför mig. Vi brukade småprata med varandra en del men då och då, ungefär en gång varannan månad, kunde det hända att han blev alldeles inbunden och tyst. Då satt han bara och stirrade apatiskt på dataskärmen med halvöppen mun medan han klickade taktfast med musen, som en väldigt långsam Moraklocka. Sedan, helt plötsligt, så samlade han ihop sina kläder och sa,
– Nä. Nu är det jag som går ut på stan och köper mig något riktigt dyrt. Hej då!
Sedan gick han och köpte en flaska vin, en ny kontorsstol eller en begagnad frozen margaritamaskin.
Och vet ni, exakt så där känner jag mig idag. Jag lämnade min bok igår (eller iallafall första versionen) och är så tom i skallen att jag bara är tvungen att fylla det med något. Så nu är det jag som går ut och köper mig något riktigt dyrt. Gör det ni med, vettja? Det är ni värda. Så hörs vi här imorgon och jämför. Okej?