07.00: Min dotter fyller två år så jag och min flickvän smyger ut ur sovrummet för att omedelbart smyga in igen, sjungande. Förra året köpte min tjej presenten – det blev ett par rättvisemärkta bongotrummor från Afroart – så jag var länge tveksam över att låta henne handla i år igen. Men hon lovade att köpa något som alla barn älskar. Så när min dotter sliter upp paketet är jag lika spänd som henne. Det visar sig vara ett… kassaskåp? Ett litet rött kassaskåp i plåt med kombinationslås och nycklar. När jag tittar frågande på min flickvän säger hon,
– Vaddå? Jag tänkte att det skulle kunna va kul för henne att ha ett eget par nycklar.
07.20: Jag ligger kvar och funderar, känner att jag borde göra något. Det är faktiskt min dotters födelsedag och om hon vill ha orättvisa, antiekologiska plastleksaker som sänder ut tveksamma moraliska budskap så ska hon få det. Skitsamma om det är ett luftgevär, leksaks-humvee eller en Bratzdocka vid en strippstång – ser det ut att vara kul att leka med så så kommer jag köpa det. Så enkelt är det. Jag äter tre kokta ägg, ståkissar, sätter på mig ullunderstället och går ut. Jag är en man med ett uppdrag.