Till helgen tänkte jag äntligen avsluta min bloggserie där jag lagar mig igenom Heston Blumenthals kokbok In search of perfection – och samtidig påbörja min nya följetong: Den vilda jakten på Cramburgaren. Den sista rätten i Hestons bok är nämligen stjärnkockens perfekta Hamburgare, en så kallad Blumenburger, och jag tänkte att det måste vara ett ganska så jäkla bra utgångsläge till det som kommer bli min egen signaturburgare – kanske den godaste världen smakat. För att min flickvän, och smakdomare, skulle ha något att jämföra med stekte jag idag upp en ganska vanlig vardagsburgare: ICA-nötfärs blandat med ett paket finhackad bacon, Svarta Saraost, Max-bröd, isad isbergsallad, tomater, silverlök och ketchup.
Min flickväns kommentar: Helt okej vardagsburgare. Kanske lite för kompakt kött och småtråkigt bröd. Men den var välkryddad och jag gillade verkligen den krispiga isbergsalladen. Den var fräsch. Jag ger den tre feta ankor av fem möjliga.