I min lilla genomlagning av kokboken In search of perfection har turen kommit till Heston Blumenthals perfekta risotto. En rätt jag tänkt laga till helgen och som verkar vara superkrånglig med sitt champinjondamm och puffade risemulsion och fan och hans moster. För att min flickvän, och smakdomare, verkligen ska kunna avgöra om det är värt att lägga ner så mycket tid och möda på en salt risgrönsgröt, lagade jag idag en betydligt enklare saffrans- och Karl-Johanrisotto efter ett recept från Paolo Robertos kokbok Mina fastrars mat.
Min flickväns kommentar: “Åh, en tallrik hundkräks. Skoja bara, men det ser inte så där jättegott ut. Det smakar okej, men inget att skriva hem till morsan om. Jag tror att den saknar syra. Har du vitt vin i? Inte? Men det ska det väl ändå vara? Den får 2 av 5 feta ankor.”