Jonas Cramby

Jonas Cramby

Jonas Cramby

Krogliv och hemmamatlagning med Cafés matskribent.

Sonny Bargers självhjälpsskola #2

 |  Publicerad 2010-10-28 15:48  |  Lästid: 2 minuter

Jag har ju ett nytt litet projekt här på bloggen där jag undersöker hur det är att leva efter principerna i stenhårda Hells Angelsgrundaren Sonny Bargers självhjälpsbok Freedom – Creedos from the road. Så då undrar kanske du hur det egentligen har gått för mig första veckan? Devisen jag skulle leva efter var ju: Behandla mig väl och jag behandlar dig bättre. Behandla mig illa och jag behandlar dig sämre.

För det första: Jag blev så inspirerad av det uppenbart positiva och fina med att ge lite slumpmässig uppskattning att jag planerar att starta ett helt nytt projekt där jag enbart hyllar folk, företeelser och grejer som jag jag tycker förtjänar det. Detta nya, fasta inslag har premiär imorgon och jag kallar det: Jonas nickar kort åt … håll.”

Så, har jag konfronterat några rövhål i veckan då? Ja det har jag och så här gick det till: I fredags när jag hämtat min dotter på dagis så gick jag som vanligt och handlade på ICA. Jag stod i kön och väntade på min tur när en kostymklädd man i 35-årsåldern helt utan betänkligheter ställde sig framför mig. När jag upplyste honom om att jag faktiskt stod i kö så höll han upp ett paket kaffe och sa att han bara skulle köpa det här. Jag sa till honom att han i sådana fall fan fick ställa sig längst bak i kön. Han suckade demonstrativt, tittade på de andra i kön och sa högt: ”Denna överdrivna respekt för köer, så typiskt svenskt.”

Jag kände omedelbart hur blodet rusade upp i ansiktet. Okej, jag är ingen Jimmie Åkesson här, jag klagar väl på Sverige lika mycket som alla andra. Men jag tycker åtminstone att man kan klaga på de saker som faktiskt är dåligt. ALLT svenskt suger ju inte automatiskt. Man säger ju inte, ”Allmänna sjukvården, så typiskt svenskt” eller ”15 månaders föräldraledigt, så typiskt svenskt.” Och att man i regel inte går före varandra i köer i Sverige är ju faktiskt ganska bra. Den här snubben ville uppenbarligen inte bara gå före mig och alla andra i kön, han ville till på köpet att vi skulle tycka att han var härligt osvensk när han gjorde det också.

Uppenbarligen en psykopat, med andra ord. Men hur hanterar man en sådan? Sonny skulle antagligen slagit ner honom, men det kan ju jag inte göra så jag lutade mig fram och viskade något jag drömt om att få använda i flera år:

”Ursäkta mig för att jag säger det här”, sa jag. ”Men jag tror att du luktar lite, lite urin”.

Boyaka!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:57