Jag är fascinerad av svårburna kläder. Jag menar den sortens plagg som i 99 fall av 100 är asfula men som på rätt person och situation, tvärtom, kan se absolut fantastiska ut. Som till exempel cowboyhatten, bandanan eller t-shirten med lustigt tryck – är du det minsta obekväm i någon av dessa plagg ser du omedelbart oerhört fånig ut. Lite som när din personliga bankman precis köpt en ny Harley eller när kvinnor bär kläder inspirerade av filmen Annie Hall. Men bär du upp dem rätt kan de vara de snyggaste plaggen i världen.
Ett annat av dessa svårburna plagg, som dessutom ligger i modebilden just nu, är dunvästen. En person med dunväst ser nämligen nästan alltid antingen 1. Ut som en odräglig stekare eller 2. Tjock. (Oftast en kombination av båda).
Jag har själv alltid velat kunna bära upp en dunväst och jag vet inte hur många jag provat under årens lopp men jag ser ändå alltid ut som Jan Stenbeck med tatueringar. Inte bra. Men vill du ändå våga dig på dunvästen i vinter så har jag funnit att det finns ett par saker du kan tänka på för att få den rätta looken.
En dunväst får, till exempel, ALDRIG se ut som en del av en ensemble. Matchar du en dunväst så ser du ofelbart ut som när Jim Carrey och Jeff Daniels handlar fritidskläder i Dum och dummare. Du får heller inte se för ordentlig ut. En idealisk dunvästbärare ser ut som någon som ska gå en sväng med hunden, upptäckt att det är för kallt, vänt om och börjat rota igenom baksätet på sin gamla Ford F100-pickis och där, under några tomma colamuggar och godispapper, hittat en gammal sliten Penfield-väst, fläckig och hålen lagade med silvertejp.
Dunväst i åldrat hjortskinn från Joe McCoy. Snygg med svårburen.