Tisdag eftermiddag

14.00: Jag försöker skriva men min hjärna är håglös och trotsig som en tonåring. Varje gång jag ber den att anstränga sig skriker den ”Ååååh, du fattar ju ingenting!”, slänger igen dörren till sitt rum, kastar sig på sängen och toklyssnar på Tokio Hotel i jättestora hörlurar. Så jag kollar min mail istället. Jag har fått ett pressmeddelande om en undersökning som säger att gifta kvinnor registrerar sig på dejtingsajter för att de ”saknar passion och inte blir sedda av sin partner”. Varför gifta män gör samma sak står inte. Antagligen är de bara as. Nä, nu MÅSTE jag jobba.

14.05: Jag läser kommentarerna på min blogg och finner att samtliga av morgonens läsare sitter ner och kissar. Ni gör naturligtvis som ni vill men… varför? Är ni lata, iPadberoende eller bara väldigt, väldigt darrhänta? Jag fattar inte. Det är inte heller Stockholms modemaffia, som jag trott, som hånar användandet av dunjackor. Det är norrlänningar som inte tycker att vi Stockholmare har rätt att klä oss varmt eftersom de har fem grader kallare uppe hos sig.

15.30: Jag går och kissar, stående, och sätter sedan på mig ullunderställ, ullstrumpor, t-shirt, jeans, kängor, flanellskjorta, duntröja, militärparkas, mössa och handskar och hoppas att jag ska stöta på en norrlänning under de 200 metrarna det är till dagis.