Jonas Cramby

Jonas Cramby

Jonas Cramby

Krogliv och hemmamatlagning med Cafés matskribent.

Crambys klimatmat: dag 14

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-09-30 14:58  |  Lästid: 3 minuter

Igår avslutade jag mina två klimatveckor genom att med min totala ihopsamlade köttbudget laga den rätt som jag kanske kommer sakna mest när kollapsen kommer: siu yuk, eller kinesisk extremt knaprig fläsksida. Det finns en massa olika sätta att få en perfekt, bubbligt frasig svål, och jag håller fortfarande på att experimentera mig fram till den enklaste metoden, så jag har tyvärr inget slutgiltigt recept att dela med mig av än. Men jag åt min siu yuk på koreanskt vis med ris, salladsblad, kimchi och ssamjang  (och dessa recept finns i min bok Korean BBQ.)

Om man skulle summera dessa två veckor så har de både varit väldigt enkla och väldigt komplicerade. För samtidigt som det visade sig inte vara särskilt svårt alls att käka gott, varierat och roligt enligt The Lancets klimatrapport – så ställdes man direkt inför en massa andra svåra frågeställningar. Kan man, om man vill vara klimatsmart, fortsätta använda importerade kryddor, vin och matvaror eller måste man gå tillbaka till nån slags bronsålderstillvaro? Hur stora krav kan man egentligen ställa på folk när man blir bortbjuden? Hur mycket av ens tid och pengar är rimligt att lägga på mat? Är vegetarisk industriell mat verkligen bättre än ekologisk köttproduktion och hur konsekvent är det över huvud taget möjligt att vara? 

Denna svamliga, lätt förvirrade, väldigt ofärdiga klimatdagbok har fungerat lite som ett sätt för mig att försöka svara på dessa frågor – men bara för mig själv. För om jag lärt mig något av dessa två veckor så är det att det finns många åsikter men inga enkla svar. Det betyder att samtidigt som jag aldrig skulle drömma om att säga till någon annan hur de ska äta mer klimatvänligt – så har jag börjat formulera hur jag själv ska försöka göra det. Jag förbehåller mig dock rätten att vara inkonsekvent, att då och då misslyckas och att vad jag kommit fram till mer är en slags riktning att sträva mot, än regler huggna i sten. Så inga snipiga kommentars, tack.

  • Ät närodlat och ekologiskt – när det går
  • Ät hemlagat eller på bra krogar – när det går
  • Ät mer fullkorn 
  • Ät mer grönsaker
  • Ät mer bönor, nötter och legymer
  • Ät mindre portioner
  • Ät kött en gång i veckan, helst
  • Ät fisk och skaldjur två gånger per vecka
  • Ät kyckling två gånger per vecka
  • Minimera matsvinnet
  • #Sorteramatresten (det enklaste av allt)

På tal om projekt #sorteramatresten så vill jag bara var tydlig och repetera: Det är jättebra att ni sopsorterar ert skräp och minimerar matsvinnet – men efter att man ätit gårdagens rester till lunch, gett helgens rester till hunden och kokat en buljong på innehållet i ens grönsakslåda – så återstår det ofrånkomligt en massa matavfall och att inte sortera detta är bara vansinne. Det är det bästa för miljön, sjukt enkelt för dig, det blir billigare för din bostadsrättsförening och din kommun (det vill säga DU) får extraintäkter genom att använda soporna till biobränsle som driver stadsbussar och biogödsel att odla nya grönsaker i. Under dessa två veckor sorterade jag totalt ca 12.5 kilo matrester vilket, om jag har, räknat rätt*, skulle räcka att driva en stadsbuss cirka 1.5 kilometer. Helt sjukt ju. Så alla ni vars föreningar inte redan har matavfallskärl, gå genast in här, skriv ut blanketterna och skicka in. 

* Så här fick jag siffran: Eftersom det är omöjligt att räkna ut alla mina olika sopors individuella energimängd så kanske vi kan bestämma att bananskal kan stå för något slags medel? Och om det tar 100 bananskal att tillverka biogas nog att köra en buss 1 kilometer och ett bananskal väger cirka 80 gram så borde det betyda att det krävs cirka 8000 gram bananskal/kilometer. Och 8000 gram delat med mina 12 500 gram matrester under två veckors tid = ca 1.5 kilometer.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-09-30 17:01