Jonas Cramby

Jonas Cramby

Jonas Cramby

Krogliv och hemmamatlagning med Cafés matskribent.

Kort om min kommande bok

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-05-16 10:07  |  Lästid: 2 minuter
Bild från Babette ur ”Stockholm för foodisar”. Foto: Fredrik Skogkvist.

Vårens projekt är färdiga, skrivbordet rensat och en kopp nybryggd sencha står brevid datorn på köksbordet. Idag börjar jag skriva på en ny bok, vilket är det näst roligaste steget i produktionen efter att till slut få hålla den färdiga boken i handen. Innan man ens påbörjat en bok – och den fortfarande består av rökringar som sakta cirklar omkring i hjärnan – så är nämligen allt fortfarande möjligt. Jag har varken börjat ifrågasätta idén, mitt skrivande eller mig själv än utan istället fylls jag av en slags känsla av att just jag är född för att skriva just den här boken. Att jag är den utvalde. Precis som det är Lukes öde att spränga dödsstjärnan eller Aryas att kniva Walder Frey, är det mitt öde att skriva en småfånig bok om mackor (eller vad det nu råkar vara). Detta låter kanske som hybris men jag försäkrar er om att den är tillfällig, och att jag nog behöver lite storhetsvansinne för att ens våga börja skriva. Att skriva är ju faktiskt nånstans att harkla sig och sedan med lätta svimningskänslor ställa sig upp och hålla ett föredrag inför klassen. Sjukt läskigt.

Iallafall, den bok som jag denna gång är född att skriva heter Stockholm för foodisar och är den senaste delen i Natur & Kulturs serie med stadsguider för matintresserade. Tidigare har jag skrivit en bok i serien (Tokyo för foodisar) och plåtat en annan (New York för foodisar) vilket jag är oerhört stolt över. Jag tycker nämligen att alla Foodisar-böckerna är otroligt bra. De är personliga, snygga, välskrivna och, framförallt, coola. Där de flesta andra guideböcker verkar vara skrivna av antingen backpackers eller affärsresenärer så är Foodisar-serien skrivna av människor vars tips man faktiskt vill följa (mig själv undantaget så klart). Men vill ni ha alla de bästa ställena i Paris, Rom, Tokyo, Köpenhamn, Berlin eller New York relativt för er själva får ni skynda er. Delar av serien översätts just nu till spanska, tyska och engelska och släpps snart över hela världen. Stockholm för foodisar släpps i oktober – då antagligen både på svenska och engelska samtidigt. Förlägger gör Maria Nilsson och Fredrik Skogkvist plåtar. Jag håller er uppdaterade på utvecklingen.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-16 12:03

My girlfriend went to Copenhagen and all I got was a hazy IPA

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-05-13 15:03  |  Lästid: 2 minuter

Häromveckan kom min flickvän hem efter en snabbtur till Köpenhamn och med sig hade hon lite roligt naturvin och finöl. Särskilt glad blev jag över den gula Mikkelerölen ovan som bryggts till nya kinakrogen Vesterbro chinese* på grund av fin burk med drake på. Nu skriver jag inte det för att skryta över att jag fått en fin, gul ölburk med en drake på (bara) – utanför för att illustrera att det är ungefär så här vardagen ser ut om man är svensk och intresserad av hantverksdryck: man får köpa på sig roliga grejer när man utomlands, beställa från näthandlare, göra privatimporter genom systemet och ha koll när de släpper sina småpartier. 

En del av detta ständiga hustlande är såklart kul. Det är lite som att jaga Pokemons, fast för normalbegåvade. Men ibland kan jag dock sakna att man inte kan spatsera in på en väl kurerad liten entusiastdriven butik med en totalt insnöad ägare som gräver fram nåt dammigt i gömmorna som totalt blåser skallen av en till kvällens middag. Som man kan göra i typ resten av världen. 

Tolka dock inte detta som att jag dissar Systembolaget. Nånstans gillar jag dem. De håller nere priserna, gör mycket för tillgängligheten ute i landet och människorna som arbetar där är ofta kunniga, hjälpsamma och intresserade. Kanske har det sista kvarvarande monopolet till och med en effekt på folkhälsan? Även om jag rent spontant tycker det låter konstigt att det skulle innebära mer missbruk om man skulle göra det lättare för folk att få tag på naturvin eller, som i Finland, tillåta så kallad ”gårdsförsäljning” av småskalig hantverksöl. Särskilt när det som bolaget är allra bäst på är att erbjuda billig, lättillgänglig Lord Calvert eller Tre Apor på låda. Det är lite samma sak som att jag inte riktigt får ihop att det är vänsterpartierna som är emot gårdsförsäljningen. Borde inte de stödja det småskaliga, ekologiska, närbryggda? Det finns väl inga som älskar monopolet mer än storbryggerierna och jätteimportörerna? 

Det som verkligen stör mig när man diskuterar frågan är dock att det alltid dyker upp någon näsvis Bror Duktig-typ som på allvar hävdar att systembolagets standardutbud är ”jättebra” och inte fattar varför man inte skulle nöja sig med det? För mig är det lite som att säga till folk som älskar limited edition-sneakers att de bara borde köpa skor på Din Sko eller konstintresserade att bara handla på Gallerix. Grejen är att alla människor är intresserad av något som andra inte fattar ett skit av. Det är själva definition av hobbies: de ska vara totalt oförståeligt för alla andra. Men bara för att man inte är intresserad av något, måste väl inte det betyda att ingen annan kan vara det heller? Jag menar, jag är varken särskilt kunnig eller ens intresserad av, säg, näverhantverk. Men det betyder inte att jag går fram till näverhantverkare och undrar varför de ”inte kan göra sina grejer av trä, tyg och metall som alla andra?”

* Det nya Köpenhalmschaptret av en mina absoluta favoritkrogar, Mission Chinese i San Francisco. Startat av Mikkeller i samarbete med originalrestaurangerna. Var där tidigare i våras men blev besviken. Ölburken är dock fin. Med en drake på.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-13 16:02

Ny bok: Korean BBQ

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-05-06 12:33  |  Lästid: 5 minuter

Woho, i dag släpps min nya bok Korean BBQ! Eller nya och nya förresten, min ”nygamla bok Korean BBQ” kanske man skulle kunna kalla den istället? Boken är nämligen en så kallad ”ompaketering” och består av det koreanska grillkapitlet i min fjolårsbok Japansk grillning som skrivits om, utökats och fått cirka femton splajdans nya recept. Eftersom det är en ompaketering samt lite tunnare än en vanlig kokbok kostar den bara runt 160 spänn på nätet – vilket ju är asbilligt för en bok som är en grundkurs i Korean BBQ, innehåller asgoda koreanska vardagsrätter, fåniga koreanska dryckeslekar och, vågar jag säga, svensk kokboksutgivnings just nu bästa kimchirecept – jag utmanar vem som helst, när som helst, på en kimchi-off.

Om du redan har Japansk grillning och funderar på om det är värt att köpa även denna kommer här en liten genomgång av de cirka 15 nya recepten: 

1. Chimaek, friterad kyckling och öl. 

I Korea är kombinationen friterad kyckling och öl  så populär att man kallar rätten chimaek – en ihopsättning av orden chikin (friterad kyckling) och maekju (öl). Mitt recept kommer med två olika såser,  gochujangsås och soja/vitlök, men själva grejen är egentligen den metod som jag använder för att få maximalt frasig smet. Jag skulle nog säga att det är den slutgiltiga metoden och att ditt liv kommer aldrig mer bli detsamma.  

2. Tteokbokki, riskakor i chilisås. 

Dessa små underliga riscylindrar får mig att tända på alla små underliga riscylindrar. Samtidigt. Älskar tteokbokki, det kan vara det perfekta ölsnackset. Min version blir till och med frasigare och med en mjukare mitt än den klassiska sorten som man köper på gatan i Korea. Ja, den är faktiskt ÄNNU godare än klassisk tteokbokki säger min tjej som faktiskt har bott massa år i Korea, sådeså.

3 och 4. Pajeon, koreanska pannkakor

Dessa frasmjuka, salta pannkakor är verkligen asgoda att att äta till en bira. Den klassiska versionen, som du får receptet på här, kommer med salladslök med den andra är min personliga hybrid mellan en koreansk jeon och japansk okonomiyaki –  en slags kålpannkaka med topping av majonnäs, en HP-liknande okonomisås och torkade, rökta tonfiskflingor. En riktig Frankensteinskapelse och umamibomb.

5 till 8. Fyra nya banchans, sidorätter till grillat.

I boken finns redan en massa grillade sidorätter – men här kommer fyra till: friterad frasig tofu med en gochujangsås, blancherad spenat med sesam, knaperstekt svamp och koreansk snabbpicklad gurka. Gottis.

9. Kkakdugi, rättikskimchi

Detta recept är orsaken till att jag ville göra den här ompaketeringen. I Japansk Grillning finns det nämligen en version som inte är så utförlig som kkakdugin förtjänar – det är nämligen världens bästa hetsyrligaste, knaprigaste lilla snacks att alltid ha i kylen som side eller för kylskåpsätande. Kkakdugi är gott, praktiskt och nyttigt – vissa koreaner menar att den till och med kan bota fågelinfluensan. 

10. Dongchimi, vit rättikskimchi

Denna kimchivariant är den som mest liknar en västerländsk mjölksyrning: ingen chili, fiskås och sådana grejer används, utan den smakar rent, krispigt och syrligt. Ätes som vanlig kimchi men det lite speciella är att spadet används när man gör naengmyeun – kalla bovetenudlar med en isad buljong. Asgott. Receptet på naengmyeun fanns redan i Japansk grillning men har uppdaterats och för att få rätt sötssyra är mitt hemliga knep att använda 7-Up!

11. Bibimbap, koreansk risskål

Vem älskar inte bibimbap? Det är antagligen den mest igenkända koreanska maträtten och en av världens stora kulinariska skapeleser. Min version är mer en metod än ett fixerat recept så att du ska kunna använda resterna från din koreanska grillmiddag. Den ultimata bakismaten.

12. Hoedeopbap, risskål med rå fisk

Lite mindre känd än bibimbapen är hoedeopbapen, som kanske låter som det koreanska namnet på Hodor i Game of thrones men är alla alla bowls gammelfarfar. Otroligt enkelt och gott. Bara koka lite ris, skär lite rå fisk och grönsaker, blanda ihop en sås och sedan gojsa ihop med en sked framför Lodge 49.

13. Kimchi Jjigae, kimchigryta

Detta äter jag en gång i veckan hemma. Vardagsmat när det är som enklast, godast och bäst. Jag skulle inte vilja gå genom livet utan att kunna göra en anständig kimchi jjigae. Nu behöver inte ni det heller.

14. Doenjang jjigae, köttgryta

Korea är en högstående grytkultur. Det finns så otroligt många goda, värmande grytor och en av de allra bästa är denna uppkallad efter sin huvudsakliga smaksättare Doenjang, vilket är en underbart umamistinn koreansk fermenterad bönpasta. Tänk östasiatisk bœuf bourguignon  så fattar du. 

15. Ramyun, snabbnudlar

Korea äter mest snabbnudlar i världen, i snitt 75 paket per person och år. Ofta används de som en slags bas för en hel liten underbar skräpmåltid och i denna del av boken hittar du inte bara info om vilka som är mina favoritnudlar utan också förslag på vad du kan toppa dem med PLUS ett recept på en underbart saltseg, sojapicklad äggula. 

Korean BBQ finns från och med idag hos din favoritbokhandlare, både på nätet och IRL.
Foto: Roland Persson. Förlag: Natur & Kultur.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-06 14:55

Små partiertips: Fruktstereo

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-05-02 16:14  |  Lästid: 1 minut

I svenska trädgårdar och övergivna odlingar ruttnar det varje år bort en enorm mängd frukt som kunde ha använts till annat. Detta tycker malmöföretaget Fruktstereo är ett otroligt slöseri och manar därför till en Ciderrevolution!, där man tar till vara på frukten genom att brygga torr, mousserande dryck på dem, någonstans mellan traditionell cider och naturvins-pet nat. Deras egen produktion har man hittills bara kunnat hitta på välsorterade krogar – alternativt köpa under ett besök i Danmark – men idag släppte Systembolaget äntligen två små partier i vissa butiker samt i sitt beställningssortimentet. Perfekt för dig som vill stödja svensk ekologisk, småskalig hantverksdryck – och få en behaglig buzz samtidigt.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-04 13:12

The Kajitsu playlist

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-05-02 14:48  |  Lästid: 2 minuter

Störs du också av musiken de spelar på krogen ibland? Antagligen. Men förmodligen inte lika mycket som Ryuichi Sakamoto som jag nämnde i förra inlägget. 

För den oinvigde kan jag berätta att Ryuichi Sakamoto är en pionjär inom såväl den elektroniska popmusiken (han var medlem i Yelllow Magic Orchestra på 80-talet) som inom ambient, techno och modern klassisk musik. Han har samarbetat med allt från David Bowie till David Byrne och skrivit Oscarsbelönade soundtracks – bland annat till den fantastiska ”The Revenant”. Han är även miljöaktivist, skådespelare och framförde en gång ett musikstycke som endast bestod av ljuden som uppstår när man gnuggar grejer mot insidan av ett växthus (det är sant, jag har skivan). Plus han är exakt en sedan där snygg japansk äldre herre i svarta Yohji Yamamotokläder och arkitektglasögon som vi väl alla vill bli när vi blir stora, eller hur?  

Nu för tiden bor i alla fall Sakamoto i New York där han tydligen är stammis på den vegetariska, zeninfluerade japanska krogen Kajitsu i Murray Hill. Faktum är att han har varit där så ofta att han, enligt uppgift, höll på att bli galen av den kassa playlisten som de spelade. Så Sakamoto skrev ett mail till krögaren Hiroki Odo där han förklarade att ”er mat har skönheten hos Katsura Rikyu (ett 1000-årigt tempel i Kyoto) medan musiken mer liknar Trump Tower.” Sedan erbjöd han sig sätta ihop en bättre playlist. Den första versionen, som mest bestod av äldre ambient av typen Brian Eno, var dock för mörk upptäckte Sakamoto när han var där och provåt musiken med sin fru. Så han gick hem och satte ihop en ny. Totalt tog det fem försök innan han lyckades naila den perfekta vegetariska japanska zenspellistan – som dock funkar lika bra till falukorv och makaroner. ”

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-05-02 14:54

Cramby vouchar

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-04-29 13:25  |  Lästid: 3 minuter

Precis som i gangsterfilmer finns det grejer som jag gillar så mycket att jag helt enkelt vouchar, går i god, för dem. Lite då och då tänkte jag därför att det skulle kunna vara kul att gå i god, voucha, för saker på den här bloggen. Triggervarning: förvänta er inte bred konsumentupplysning av typen ”Sommarens 3 bästa roséviner på PET-flaska”. Detta är högst subjektiv vouchning som det är mycket möjligt att ingen annan går igång på. Okej? 

I så fall: låt vouchandet börja.

1. Empirical Spirits Minor Threat 2

Ibland kommer någon med en idé som är så självklar att man knappt kan fatta att ingen gjort det tidigare. Danska Empirical Spirits är ett sådant exempel. Precis som alla andra hippa, danska företag just nu är företaget startat av en före detta Nomamänniska som applicerar krogens filosofi på andra grejer. Men istället för att producera en ny sorts hantverks-gin, en skandinavisk single malt eller en sake på danskt kulturspannmål  – så är deras grej att de uppfinner ny sprit. Från grunden. De gör alltså bara spritsorter som aldrig existerat förut. Jag vouchar! Deras mesta kända flaska hittills, ”Fuck Trump and his stupid fucking wall”, var till exempel ett destillat på habanero – men när chilin destillerades så försvann all hetta och bara dess fruktiga smak återstod. Ganska så mind blowing om ni frågar mig. Nu har de i alla fall även börjat sälja färdigmixade drinkar på burk och häromveckan kom den andra upplagan som jag givetvis beställde direkt. Smaken är mjölk-oolong, krusbär och björksav – hur gott låter inte det?! Resultatet är iallafall torrt, läskande och underligt gräddigt, som en blandning mellan en japansk Highball och en Cream soda. Perfekt för alla som vill återuppleva ungdomens alkoläskfyllor utan att behöva dricka rävgift. ”Minor threat 2” kostar cirka 400 spänn för 4 burkar och kan beställas på Empirical Spirits hemsida (än så länge). 

2. Shotaku glass company 

När jag var i Hong Kong förra sommaren hade jag en närmast metafysisk barupplevelse. På en fantastisk bar vid namn Ronin serverades jag pyttesmå, kanske 20 cl, iskalla biror i ölglas så tunna så att det kändes som om ölen höll på plats med magi snarare än nedsmält, stabiliserat kiseldioxid. Ja, det kändes som om man höll direkt i ölen. Det var mitt livs största ölupplevelse och sedan dess har jag letat efter dessa fantastiska glas. De visade sig snart vara av ett japanskt (naturligtvis) märke kallat Shotaku glass company – en före detta glödlampsfabrikör som sadlat om till att producera verkligen superdupertunna glas. Problemet var bara att det var så tunna, och ganska dyra, att jag inte våga beställa på nätet. Men när min flickvän och jag var i den japanska butiken Zakka i Malmö förra veckan så hittade vi dem och, ja, det är ur ett Shotaku-glas jag dricker på bilden ovan. Jag vouchar så hårt att det är löjligt!

3. Energy Flow av U-Zhaan och Ryuichi Sakamoto

I avdelningen populärkulturella randfenomen inom matvärlden hittar vi denna nya video med japanska tablaspelaren U-Zhaan i samarbete med gamla ambient-favoriten Ryuichi Sakamoto. Låten är baserad på Sakamotos fina Energy flow, men spelad på det nordindiska slagverket tabla, och med med mina begränsade japanska språkkunskaper verkar den handla om hur soft det är i japanska badhus? Jag vouchar! Orsaken att jag skriver om låten i en matblogg är dock för att jag länge följt U-Zhaan på Instagram. Och då inte främst för hans överjävliga tablaskillz utan för att han uteslutande postar inlägg om japansk curry. Curry är ju, som alla som har läst min bok ”Tokyo för foodisar” vet, japanska hipsters motsvarighet till hamburgaren – det är mat att ranka, prata om, gräva ner sig i. Jag känner att jag bara måste ha koll på den japanska curryscenen. Med instagrams autoöversättning blir det dock ofta ganska svårtytt. I ett av U-zhaans inlägg kan man till exempel läsa att han  ”sålde en läcker blad vid stationen så jag gjorde en kaew-grävling med ett rädisablad.” Vad det betyder? Ingen aning. Men jag vill också göra kaew-grävling med ett rädisablad! 

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2019-04-30 11:59

Hej internet!

Jonas Cramby  |  Publicerad 2019-04-26 10:13  |  Lästid: 1 minut

Mitt senaste inlägg på den här bloggen skrevs i januari 2014, alltså för mer än fem år sedan. Under den här tiden har det hänt ganska mycket, bloggare har blivit poddare, ordet ”influencer” har gått från att vara PR-snack till ett seriöst yrke, twitter har gått från att vara en gruppchat till att bli ett register för störiga människor och ingen har väl en proppfull RSS-läsare bara för att kunna maska på jobbet längre (eller?). Själv har jag hunnit har hunnit skriva fyra böcker till, klippt mig, skilt mig, fått gråare skägg, synfel och en äldsta dotter som har blivit så stor att hon börjat med bandana (så stolt). Jag är helt enkelt äldre, visare, mer distingerad  – så hur kommer allt detta påverka bloggen? Förhoppningsvis inte ett skit. Jag tänkte köra på EXAKT som om det fortfarande är 2014 med dumma hemmaexperiment, skärskådning av popkulturella randfenomen inom matvärlden och förhoppningsvis ett och annat recept.

Välkomna tillbaka hem till mig. 

P.S. För en liten smak av vad ni har att vänta, eller om ni bara behöver maska lite på jobbet, scrolla bakåt. 

Dela på Facebook
Tweeta

Tack och adjö!

 |  Publicerad 2014-01-15 07:47  |  Lästid: 1 minut
På grund av tids- och motivationsbrist har jag bestämt mig för att sluta blogga. Den här gamla misskötta skorven till blogg is no more. Åtminstone tror jag det. Kanske, om jag får min groove tillbaka, kan den komma tillbaka i någon form. Vi får se. Tills dess: hej då och STAY HUNGRY! P.S: Ni kan ju alltid följa mig på instagram, den enda sociala plattformen som jag inte får utslag av.
Dela på Facebook
Tweeta

Videochatta med experter!

 |  Publicerad 2013-12-07 13:36  |  Lästid: 1 minut
chat2 chat1 Behöver du julklappstips inom matlagnings- och krogområdet och skulle vilja snacka lite med en extremt kunnig och insatt person om detta? Det går nog inte att ordna är jag rädd. Dock kommer jag att vara tillgänglig att videochatta med på en sajt som heter julklappsshopper från och med ikväll. Och inte bara jag, en mängd andra chatvänliga experter kommer finnas där för att tillsammans med er diskutera fram den perfekt presenten. Hur bra låter inte det?!? Mina tider är: Lördagen 7 dec: 19.30-22.00. Söndagen 8 dec: 19.30-22.00. Tisdag 10 dec: 19.30-22.00. Onsdag 11 dec: 19.30-22.00. Fredag 13 dec: 19.30-22.00. Lördag 14 dec: 19.30-22.00. Söndag 15 dec: 19.30-22.00.
Dela på Facebook
Tweeta

Fredagsladd!

 |  Publicerad 2013-11-29 16:49  |  Lästid: 1 minut
Sid Vicious ”Something Else”.
Dela på Facebook
Tweeta