Det har återigen blivit dags att återuppta bloggserien jag kallar ”Är det värt det?”. Den där jag undersöker om det verkligen är värt ansträngningen att göra olika grejer från grunden eller om det bara är enklare att handla skiten på Lidl? Denna gång har jag försökt att … *trumvirvel* … brygga mitt eget öl! Så här gick steg 1 (av 3):
Jag använde mig av ett American pale ale-kit från Lilla Köksbryggeriet. Fördelen med deras grejer är dels att allt är väldigt pedagogiskt och enkelt för oss som har svårt att skilja på ”vört”, ”malt” och ”mäsk” och dels att man bara brygger cirka 4 liter öl åt gången – till skillnad från mer än det dubbla om du brygger vanligt. ”Mindre öl?”, undrar kanske du, ”hur kan mindre öl nånsin vara en fördel?” Jo, för nybörjaren blir det helt enkelt oerhört mycket mer hanterbart att kunna använda vanliga köksgrejer när man kokar och står i. Det tycker jag är bra. I alla fall: jag började med att sterilisera alla grejer med ett speciellt diskmedel för att sedan ta tag i ”mäskningen”. Denna process gick ut på att värma 1.3 liter vatten till 68 grader och sedan hälla i malten och röra om. Enkelt. Jag slog av värmen och en underbar knäckebrödsdoft spred sig genom lokalen. Lukta Wasa Husman. Asgott. Detta fick stå i 15 minuter innan det blev dags för ”lakningen”.
Lakningen gjorde man genom att först sila bort malten, och sedan sila vattnet/ölen den fram och tillbaka genom malten ett par gånger, för att sedan tillsätta 3 liter vatten, en påse torkad malt och sedan låta allt koka upp.
Detta steg kallas ”vörtkoket” – vilket låter avancerat men som bara var att tillsätta humlen och låta sjuda i 15 minuter. Nu, jäklar började det lukta bira!
När den stekta vörten var kokt så kylde jag ner ölen till exakt 21 grader, hällde över den i jäskaret, tillsatte lite jäst, skakade om och satte på en plupp i toppen.
Och här är den: min första bira. Pampig va? Nu ska den jäsa i två veckor, tappas på flaska och sedan jäsa två veckor till innan ölprovning. Om det funkar.