Jag hade egentligen inte tänkt berätta det här men efter att bara ha läst ett par kapitel av Born to run så kunde jag inte hålla mig, jag gick direkt ut och sprang ett par kilometer barfota*.
Jag fann att: 1. Inte ha skor på sig offentligt och på hösten anses vara skumt ungefär i nivå med att gå omkring med en uppstoppad varg under armen och/eller raka sig på tunnelbanan. Samt 2. Att folk slarvar mer än man kan tro med att plocka upp hundbajs.
Jag fann dock också att barfotalöpning är sjukt kul, skönt för fötterna och genererar en underbar träningsvärk i vaderna. Jag vet inte om detta är något som verkligen fungerar i ett längre perspektiv eller om det löpningens motsvarighet till shaktimattan. Men det är värt att undersöka.
* Ja, jag vet att man ska det extremt lugnt i början, men mina fötter/vader är faktiskt redan till viss del härdade av kampsportsträning.