Så här fyra dagar in i mitt lilla klimat-matprojekt har den första förvirringen lagt sig och en ny slags vardagslunk har långsamt börjat infinna sig. Det är lätt att komma på nya middagsidéer som går i linje med Lancet-rapporten och jag saknar inte alls att fritt kunna äta hur många djur jag vill. Om något så har det nästan gått för lätt. Om det goda med vegetarisk mat ofta är kombinationen av grönsaker, kolhydrater och mjölkprodukter – jag vet inga som dyrkar ost så mycket som vegetarianer – så är njutningen med vegansk mat att få känna sig lite bättre än alla andra (jag vet, jag var straight edgevegan i tre år på 90-talet). Den typ av vegansk mat jag äter just nu är dock så god att man inte känner sig det minsta överlägsen. Jag skulle kunna bjuda vem som helst på middag och jag tror inte ens de skulle märka att maten var veganskt. Orsaken är, så klart, alla kinesiska fermenterade bönprodukter jag använder. Även om både Korea och Japan är otroligt bra på att addera lite mer vegetarisk umami i sina liv så är kineserna geniala med sin douchi, huangjiang och doubanjiang.
Igår käkade vi till exempel Zhajiang mian, vilket är en klassisk nudelrätt från Peking som betyder just nudlar med bönsås. Den består av vetenudlar, färska och råa juliennade grönsaker samt en svart sås på två sorters bönpastor som smakar så mycket djupa djup umami att den bara måste innehålla djurstjärt – vilken den gör ibland men inte i min version. Något som mina karnivorer till barn inte ens märkte. Nudlarna, bönsåsen och grönsakerna gojsar man sedan ihop till en underbart tillfredställande asiatisk version av spaghetti köttfärsås.
En annan bra grej är att jag hittat ett ställe att lämna det matavfall som jag samlat på mig de senaste dagarna i projekt #sorteramatresten. Krögaren Jesper Kvarnefält, som bor granne med mig, erbjöd sig nämligen att jag kunde få slänga det i restaurang Ichis fina lilla soprum. Det hade ingång från gatan, var snyggt kaklat och Jesper själv visade sig brinna för det här med matavfallssortering. Just nu fokuseras det ju nämligen mycket på att man ska minska matsvinnet och många ägnar sig åt att få både restauranger och hemmakök zero waste. På Ichi matavfallssorterar man ungefär ett kärl i veckan samtidigt som de lagar 300-400 måltider vilket måste anses så mycket zero waste det kan bli. Men efter att man kokt buljong på vartenda liten bit morotsblast eller plommonskal, så är det oundvikligt att man får lite matavfall kvar. Och då får man inte glömma att även detta kan användas till att göra både biogas och biogödsel. Att #sorteramatresten är helt enkelt bättre för miljön, det är billigare för din förening (eller restaurang) och din kommun får in lite sköna stålars.
Win/win/win helt enkelt och hur ofta sker det?