Hoppa till innehåll

Crambys klimatmat: dag 9

Fisk och skaldjur är ju en komplicerad fråga när man försöker äta klimatvänligt. För samtidigt som mycket är vildfångat, och därför per definition miljövänligt*, spelar en massa andra faktorer in. Som hur det är fiskat, hur beståndet ser ut och så vidare. Så ibland är odlad fisk bättre, ibland inte. Det är därför vi har … Continued

Fisk och skaldjur är ju en komplicerad fråga när man försöker äta klimatvänligt. För samtidigt som mycket är vildfångat, och därför per definition miljövänligt*, spelar en massa andra faktorer in. Som hur det är fiskat, hur beståndet ser ut och så vidare. Så ibland är odlad fisk bättre, ibland inte. Det är därför vi har MSC- och ASC-märkning som kan hålla reda på det åt oss. Rent generellt brukar man dock säga att man ska försöka äta så långt ner på näringskedjan som möjligt. Musslor, ostron, sill och strömming brukar till exempel vara bra och här på västkusten, där jag befinner mig just nu, finns det ju den hållbara gourmetens bästa vän: krabban. 

Jag älskar krabbor. Trots att dessa havets Rubiks kuber är otroligt svårätna och ser ut som knubbiga Gigermonster är de mitt favoritskaldjur, inte minst för att de anses som bifångst och att det finns så många gav dem. Igår, till exempel, fick vi två krabbor GRATIS av en lokal fiskare. Helt sjukt ju. Att som i Sverige koka dem i salt vatten och äta dem kalla är dock ingen favorit. Men jag gillar hur kineserna tänker. Där wokar man dem till exempel med en umamirik bönsås, serverar dem i en curry eller, min favorit, i form av Typhoon shelter crab – wokad krabba med chiliolja och ett krispigt tyfonpulver med bland annat douchi (minns ni?), sichuanpeppar och massa friterad vitlök. Sjukt gott. 

I Sichuan är det just nu otroligt poppis med kräftor. De kallas ”little lobster” och man serverar dem ofta ”mala” – där ”ma” betyder domnande och ”la” betyder het och syftar till den klassiska kombon sichuanpeppar och chili. Igår provade jag att göra Mala krabba och även om det blev gott måste receptet tweakas lite innan jag kan lägga ut. Dock kan jag dela med mig av det smått geniala sätt man brukar stycka upp krabban i Kina:

Man tar bort stjärten, bänder loss ryggskölden, tar loss och knäcker klorna och skär sen krabban på mitten och delar dem mellan benen. På så sätt kan man hålla i de små benen och suga ut krabbköttet som en salt klubba istället för att hålla på och pilla med en gaffel som en galen person. Genialt. Gälar, mun och annat räligt tas såklart bort. Sen är det bara att woka krabban eller göra vad man vill med dem. Efter middagen funderade jag på vad jag skulle göra med krabbskalen. Skulle jag matavfallssortera dem som här i Bohuslän, och bara hiva ner dem i havet igen, eller #sorteramatresten?

* Jag menar, naturligt förekommande djur måste väl ändå undantas miljödebatten, man kan ju inte börja skjuta giraffer för att de släpper ut metangaser och avlövar akaciaskogar. Eller?

Jonas Cramby är författare och skribent i Café. Han har gett ut kokböckerna Texmex från grunden, Texas BBQ, Mackor, !Taco loco!, Japansk grillning och Korean BBQ samt guideboken Tokyo för foodisar. Böckerna har getts ut i flera länder över hela världen.

Email: crambyjonas@gmail.com

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.