Därför älskar jag Sons of Anarchy
I förrgår hade den tredje säsongen av Sons of Anarchy premiär i USA och sedan dess har jag brottats med det moderna dilemmat: ska jag ladda ner så fort avsnitten finns tillgängliga eller ska jag vänta tills hela säsongen är över, se alla i ett sträck och därmed få en mer intensiv tv-upplevelse? Jag vet faktiskt inte. Lite mer alldagliga tv-program kan jag se på en veckobasis men Sons of Anarchy är faktiskt – tillsammans med Parks and recreation – min absoluta favoritserie. Till och med bättre, tycker jag, än skaparen Kurt Sutters tidigare mästerverk The Shield. Här är tre orsaker varför:
1. S.O.A är spännande. Precis som The Shield är S.O.A klassiskt, högeffektivt historieberättande intensivare än en rotfyllning. Om man bara vill bli brutalt underhållen finns helt enkelt inget bättre alternativ.
2. S.O.A är snyggt. Skägg! HD:s! So-Cal! Som en Mad Men för oss som föredrar jeanskläder. Det enda som möjligtvis skulle kunna göra serien snyggare, enligt mig, vore om de flyttade den till San Francisco och till slutet av 60-talet.
3. S.O.A handlar om föräldraskap och våld. En kompis frågade mig för ett tag sedan om jag blivit mer harmonisk och mjuk sedan jag blev pappa. Jag tänkte efter och insåg att det blivit precis tvärtom. Från att alltid varit en väldigt fredlig person går jag nu nästan dagligen omkring och fantiserar om vad jag skulle göra om någon hotade min dotter. Jag scannar trottoaren efter potentiella våldsverkare och funderar på hur jag ska bryta deras armar och kasta dem med huvudet först ner i en container. Och dessa primitiva, överrumplande och förvirrande våldsfantasier speglas väldigt bra av Sons of Anarchy – som hela tiden haft ett underliggande tema om hur långt man är beredd att gå för sin familj. För även om jag med största sannolikhet aldrig mer kommer hamna i slagsmål – och om situationen uppstod skulle försöka mig på en fredlig lösning – så finns det för en nybliven pappa något oerhört förlösande med att se Jax stoppa en Glock i munnen på en nazist som kidnappat hans lilla bebis.