Som pappa till en dotter oroar man sig ibland för hur det ska bli när hon växer upp. Om hon ska kunna stå upp för sig själv och inte ta någon skit och allt sånt där.
Men så idag så upptäckte jag hur hon stod nedanför sin barnvagn i hallen och ville upp. Jag lyfte upp henne och då ville hon ha ett paket russin som jag naturligtvis gick och hämtade i köket. Hon ville även ha lite vatten, så jag gick och fyllde på muggen. Hon satt där ett tag och mumsade innan hon började röra på armarna – tecknet hon gör när hon vill att jag ska dansa Den glada guldgrävardansen. Hon tyckte att det var kul ett tag, tills hon bestämde att det skulle nog bli ännu roligare om jag blåste såpbubblor samtidigt.
Och när jag stod där och dansade den glada guldgrävardansen och blåste såpbubblor framför min småätande dotter som log avmätt, som en medeltida kung åt sin hovnarr, så tänkte jag: Jag kanske inte behöver oroa mig ändå?