Den perfekta pizzan del 2
Jakten på den perfekta hemmapizzan fortsatte i eftermiddags. Ungefär tre timmar innan det var dags att äta satte jag igång med den andra delen av degen.
Jag blandade 350 gram italienskt Tipo 00-mjöl med 195 gram kallt vatten och en halv tesked sirap. Knådade sedan med degvisparna i fyra minuter och lät degen vila i en timme. Efter det tillsatte jag 7 gram torrjäst och en halv tesked salt och knådade, igen, i fyra minuter. Jag tillsatte den förjästa degen jag gjorde igår, knådade i sju minuter och delade upp degen i sex lika stora bitar som jag rullade runda och lät jäsa i två timmars rumsvärme under en oljad plastfilm.
Under tiden satte jag på ugnsgrillen så varmt det bara gick samt en gjutjärnspanna på en spisplatta uppskruvad till max. Så här är det nämligen (säger Heston): en perfekt pizza ska helst gräddas under två minuter för att bli perfekt. Och för att få den värme som krävs räcker det inte med varmluft och en sådan där pizzasten. Man måste använda grillen och botten på en gjutjärnspanna som stått på plattan i 20 minuter. Säger Heston alltså. Vi får se. Jag pressade iallfall ut degklumparna till så runda pizzor som möjligt och smetade sedan på tomatsåsen och de torkade tomaterna jag gjorde igår. Resultatet luktade gott och var mycket mindre vattnigt än vanlig tomatsås, vilket är bra och tydligen ska motverka saggighet i pizzabotten. Jag bröt sönder en mozzarellaboll i småbitar, saltade och hällde på lite olivolja. Sedan vände jag stekpannan upp och ner, förde över pizzan till botten på pannan med hjälp av ett smörpapper och satte sedan in den i ugnen, så nära grillvärmen man överhuvudtaget kunde komma.
Och så här blev den (med lite färsk basilika på)!
Min flickväns kommentar: ”Ja. Detta är verkligen den perfekta pizzan.”
Min kommentar: ”I Masterchef - the professionals säger de alltid att ju enklare en rätt är, desto bättre måste beståndsdelarna vara. Och den här pizzan är sjukt enkel men ändå en av de allra godaste jag käkat (bortsett, kanske, från Kebabpizzan på Victoria i Skara). Tomaterna blev extremt goda – det går inte att gå tillbaka till burktomatsås efter det här – och degen definitivt mer smakrik än vanlig pizzadeg men samtidigt seg och med crunchy kanter. Jag kan dock villigt erkänna att den inte gräddades på under två minuter, snarare fem. Men skitsamma.”