Signaturen Karin skriver: “Har jag drömt eller har du tagit bort ett inlägg där du skrev om din hund som fes?”
Svar: Ja Karin, det stämmer. Igår publicerade jag ett inlägg om hur min hund Hopper beter sig när han fiser som jag omedelbart tog bort eftersom det kändes alldeles för tramsigt. Jag menar, jag är en vuxen man. Jag borde publicera skarpsynta, problematiserande inlägg om dagsaktuella ämnen skriven med en vass satirisk ton – inte små meningslösa texter om gasiga husdjur. Det är under min värdighet och absolut inget jag vill förknippas med.
Men eftersom du frågar kommer den här igen:
En grej min hund gör
Om min hund Hopper ligger och tar det lugnt i soffan och plötsligt råkar prutta så verkar han inte riktigt förstå att det är hans rumpa som gör ljudet. Istället lyfter han långsamt på huvudet och ser sig tankfullt omkring – lite som Sir Vääs när Robin Hood försöker sno guldsäcken. När Hopper spanat ett tag och allt verkar i sin ordning tittar han på mig som för att säga, ”Du kan vara lugn. Det var antagligen bara husgrunden som satte sig”, och lägger sig till ro igen.
Nästa gång han pruttar reagerar han snabbare. Han rycker till och tittar frågande på mig som för att säga, ”Du hörde också det där va?”. Han reser sig upp i soffan, lägger huvudet på sned och ser sig misstänksamt om i rummet. Om han hade haft händer skulle han definitivt ha gnidit sin haka nu – så koncentrerad är han. Och om han vid det här laget råkar prutta igen kastar han sig omedelbart mot sin egen rumpa och börjar undersöka den med entusiasmen hos en egyptolog vid de första utforskningarna av Karnak-templet i Thebe. ”AHA!”, verkar han säga mellan utgrävningarna, ”Härifrån kom ljudet husse! JAG HAR LÖST MYSTERIET!”
“Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.”
“What the what!”