Det läskigaste jag vet

Den mest skrämmande film jag någonsin sett är David Finchers Zodiac från 2007. Den handlar om seriemördaren The Zodiac Killer som under 70-talet kommunicerade med polis och media genom att skicka kryptiska lappar med ledtrådar och skryt om sina mord. Det var dock inte våldet som skrämde mig med filmen – utan insikten att jag stött på Zodiac-killertyperna i verkligheten.

Det som verkligen skrämde mig var de där lapparna.

Alla som någonsin jobbat inom media har nämligen någon gång fått en precis likadan: tätt skriven, osammanhängande, fullt av konstigt klotter och drypande av förvirrad aggressivitet. Kanske har man skrivit något avsändaren inte håller med om, oftast är det fråga om ett medvetet missförstånd: Zodiac killertypen VÄLJER att läsa in saker man inte alls menar bara för att få tillfälle att ventilera sina privata problem. På nätet kallas detta för näthat och även om det är mer lättläst på grund av typografin, så är det precis lika störande.

Det värsta dessa zodiackiller-typer vet är humor. När man skojar om något ligger det nämligen i sakens natur att man överdriver och generaliserar lite. Detta avskyr zodiac killertyper. Om man till exempel tycker att en ny, populär parfym luktar illa räcker det inte skriva: “den här parfymen luktar äckligt”. För att det ska bli roligt måste man istället överdriva lite och skriva något i stil med att “den här parfymen luktar så äckligt att den får lök att gråta.”

Om man har tur skrattar någon till när de läser det på tunnelbanan och bläddrar vidare. Men inte Zodiac killertypen. Han blir genast vansinning och skickar ett långt, konstigt mail, lapp eller kommentar där han noggrant påpekar att grönsaker saknar tårkanaler och att han själv har den där parfymen och att den luktar förträffligt men det är inget du skulle förstå DIN FULE JÄVLE FAN!

Jag såg en intervju med Salman Rushdie för ett tag sedan där han pratade om just detta. Han menade att hans roman Satansverserna egentligen var ett skämt, han ville bara skoja lite med den religiösa världen – men eftersom fundamentalister per definition saknar humor så fick han en fatwa kastad mot sig istället för skrattsalvor. Han sa att alla de läskigaste människorna i världen har det gemensamt: de saknar humor.

Nu finns det dock en fristad från detta: magasinsvärlden. Den utmålas ofta som cynisk, kall och ytlig men sanningen är att ingen annanstans är det lika högt i tak, ingen annanstans är det lättare att skoja och diskutera och utforska ibland även känsliga ämnen utan att folk blir helt jävla galna.

Därför vill jag uppriktigt säga till er som läser magasin i allmänhet och Café och den här bloggen i synnerhet: ni är alla intelligenta, varma, humoristiska människor som har förmågan att både urskilja nyanser och tänka självständigt. Och även om ni inte alltid håller med – så får jag aldrig intrycket av att ni har nylonrep, silvertejp och en hemmagjord huva i bakluckan.

Tack.