Jag åt precis ett par till av La Netas hemgjorda majstortillas och jag måste säga att för mig, personligen, är dessa mjuka tacos det största som hänt det kulinariska Sverige sedan Jonas Alströmer tog hem vad det nu var från var det nu var.
Omedelbart när jag öppnade paketet och kände den karaktäristiska doften av äkta majstortillas, kände den lite gummiartade konsistensen, så förflyttades jag till Los Angeles och alla de kvällar med fish tacos och margaritas som måltidsdryck jag haft på El Carmen. Jag tänkte på chilaquiles med grillad banan på Cha cha cha i Silver Lake, breakfast burritos på Tecolote i Santa Fe och jag fick en flashback från mitt första besök på Gueros i Austin (där de spelade in ett par scener i Death Proof) – en av de absolut vackraste restauranger jag sett.
Scen i Death Proof från Gueros.
Men jag kom, framför allt, att tänka på det som antagligen var mitt livs största tacoupplevelse: Efter en helkväll med Sierra Nevadas, margaritas och tacos på en mexikansk restaurang (som jag glömt namnet på) i Orange, Orange County var jag och min precis lika tacoälskande kompis Nikola Adamovic på väg hem till hotellet när vi plötsligt blev sugna på tacos – det var ju trots allt ett par timmar sedan sist. Vi såg oss om efter en nattöppet ställe och där, bakom en bensinmack, såg vi en blinkande neonskylt som stavade ordet TACOS. Vi gick in och fann ett ställe som såg ut lite som byggbarack, det var fullt av mexikanska arbetare på väg till jobbet.
Tacosarna var, naturligtvis, sublima.
Jag vet att jag aldrig kommer hitta den restaurangen igen, vi var trots allt svinfulla när vi ramlade på den, och det gör minnet av den så speciell.
Ni vet hur vissa människor börjar gråta när de får orgasm? Igår när jag tog den första tuggan av La Netas hemgjorda majstortilla, och det här är helt sant, fylldes min ögon av tårar. Jag antar att det var tanken på alla fina stunder jag haft tillsammans med dig, tacon, som bara blev för mycket.