Annons

Jonas Cramby
Jonas Cramby är skribent och krönikör i Café. 2009 prisades han av Sveriges Tidskrifter som Årets krönikör. Vill du också prisa Jonas, eller av annat skäl komma i kontakt med honom, maila [email protected].

Annons
 

Far/dotterdagen del 2

Igår hade ju jag en far/dotterdag på Junibacken tillsammans med min kompis Klas och hans dotter Penny. Det var, så klart, fruktansvärt. Stället var smockfullt av roffiga, tomögda vuxna som paxade upp alla stolar i restaurangen med barnens skor och 5-åringar så inställda på att leka skiten ur stället att de tryckte upp varandra mot väggarna, trampade ner två-åringar och fick vuxna män att gråta. Men vänta lite, nu går jag händelserna i förväg, så här gick det till:

Annons

Jag träffade Klas vid Sergels tog. Det var hans andra dag som pappaledig, berättade han, och det kan man riktigt se eller hur? Han är fortfarande så glad och positiv och full av tillförsikt inför människans inneboende godhet. Den dåren.

Det här är Klas urgulliga dotter Penny!

Det var underbar vinterdag så vi tog en promenad ut mot Djurgården. Vi gick sida vid sida med barnvagnarna framför oss och småpratade om matlagning och relationer, precis som i tv-serien Våra vänners liv. Det var mycket trevligt.

Väl framme vid Junibacken var det kö. Vi stod där en kvart utan att den ens verkade röra sig. Vilket väl vore okej om inte folk trängde sig så förbannat! Jag blev bara mer och mer irriterad.

”Vi har ingen brådska. Det är en underbar dag och vi är lediga med barnen”, sa Klas men jag såg hur hans förut så soliga leende långsamt började mörkna.
”Det här ska bli så trevligt”, fortsatte han. ”Så himla trevligt.”

Till slut kom vi in. Dixie stod hela tiden bakom mina ben för att inte bli nersprungen av de överaktiva 5-åringarna som rusade omkring som, för att citera en kommentator här på bloggen, ”schimpanser på amfetamin”.

”Det påminner lite om tv-serien The Pacific”, sa Klas.
”Du menar att det är fullt av mordiska barn?”, sa jag.
”Nej, att vi befinner oss i en vacker djungel”, sa Klas och gjorde en svepande gest över rummet.

”Jag ska bara rätta till Pennys byxor”, sa Klas då och satte sig på en plaststubbe.
”Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej”, skrek jag men det var för sent.

I ögonvrån såg jag hur en 5-åring kom rusande som från ingenstans. Han hade huvudet nerböjt som en frustande tjur och han var på väg rakt mot Klas. När deras huvuden möttes lät det som när en hammare gör hål på en kokosnöt. Plonk!

Klas ramlade omedelbart bakåt medan 5-åringen stod kvar på alla fyra och tittade på den konstiga gubben som låg och ojade sig bland djungelväxterna. Jag blev nästan imponerad av hur välbyggd pojken måste vara för att så brutalt kunna sänka en fullvuxen karl.

Efter ett tag reste sig Klas upp. Han såg förvirrad ut och började genast undersöka en söm på den skivväska från 90-talet som han numera har blöjor i. Han mumlade något för sig själv och jag frågade hur det gick.

”Var är jag?”, sa han.

När jag förklarat vad som just hänt tog jag en bild på hans bula. Sedan väntade vi en timme på att få bord i fikarummet, en halvtimme på att få byta blöjor och sedan en och en halv timme på att få åka sagotåget – under vilken min dotter grät av skräck hela tiden.

När jag till slut kom hem fick jag ett SMS av Klas. Där stod: ”Tack för idag. Du måste säga till mig nästa gång du ska ha far/dotterdag!”

Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar