När man är pappaledig har man inte lika mycket pengar att röra sig med som man kanske är van vid. Jag, till exempel, har inte varit så här pank sedan min ungdoms glada grungedagar. Men blöjor måste handlas, så igår var jag tvungen att be min flickvän om pengar. Något som bara det kan upplevas som avmaskuliniserande för många män (dock ej för mig).
– Jag behöver pengar, sa jag.
– Här är trehundra kronor i växel, sa min flickvän.
Och så kastade hon en börs i en vid båge genom rummet, som om hon var en sjörövare och jag en barflicka. När jag vägde den i handen ett par gånger (det gör man automatiskt med börsar) så upptäckte jag att den var från märket Bijoux och gjord i spets. Vad fan handlade det om? Hade min flickvän verkligen tänkt att jag skulle gå till ICA med en sådan? Hade hon tänkt att jag – med Dixie i en Babybjörn på bröstet – skulle plocka upp spetsbörsen ur jackfickan och långsamt räkna upp 120 spänn i småpengar? Som en småsnål, pappaledig stråtrövare med transvestitböjelser?
Nej, nu måste jag gå ut och göra nåt manligt. Som att välta ett träd eller nåt.
Börsen.