Jag har bestämt mig för att flytta den återkommande Fitnessfredagen till måndagar istället (och för att verkligen krångla till det meddelar jag detta på en torsdag). Jag vet inte vad jag tänkte, på fredagar vill man ju inte läsa om träning. Då vill man ju sitta och fördriva tiden med youtubefilmer tills klockan är runt tre då man tyst och stilla ursäktar sig, reser sig upp och tar diskret med en tidning – som om man ska på toaletten för en långkörare – fast man i själva verket kastar in skiten på dass och snabbt springer hem istället. På måndagar, däremot, startar ju allt om och man kan behöva en liten extra push att ge sig ut i löpspåret eller gå ner på gymmet och träna discomusklerna. Så i fortsättningen kommer det bli: Motionsmåndag.
Så har denna vecka gått för mig då? Dåligt. Och bra. När jag vaknade upp i den österikiska Tyrolen i lördags kände jag mig lite smårisig men bestämde mig för att det bara var min kropp som försökte övertala mig att ta sovmorgon, så jag tvingade upp den på alptoppen ändå. Det blev naturligtvis en fantastisk tur. Nästan löjligt idylliskt med killingar längst bergsluttningar, pepparkakehus och kvinnor med upphasade kjolar och tjocka flätor som satt och mjölkade kossor med stora klockor runt halsen.
Foto: Björn Terring
Sedan finns ju också något oerhört tillfredställande med att korsa en bergstopp också. Inte bara fysiskt, utan också mentalt. Som Nietzsche sa, “He who climbs upon the highest mountains laughs at all tragedies, real or imaginary.” Tyvärr kom efter denna metaforiska topptur också en djup dal i form av en förkylning som jag dragits med sedan dess. Men fan, det var det värt.
Lördag: 2.5 timmars topptur i Österrikiska alperna.