Igår testade jag att göra Hamburgare.orgs potatisfrallor som enligt uppgift ska vara just så fluffiga och rekordmjuka som man vill att ett hamburgarbröd ska vara. För att turboboosta smaken lite använde jag dock brynt smör istället för rumsvarmt och så droppade jag smeten/degen i hemgjorda hamburgarformar a la Heston Blumenthal – det var nämligen superkladdigt och jag pallade inte att försöka rulla bollar.
Och så här blev resultatet: Inte särskilt snyggt. Vet inte riktigt vad jag gjorde för fel?
Smaken var det dock inget fel på! Problemet med många burgare är ju att brödet, köttet och tillbehören inte bildar en helhet. Det är lite som med kärlek, det är svårt att förklara för den som aldrig upplevt, men de flesta burgare är liksom bara grejer staplade på varandra. Det uppstår aldrig någon ljuv hamburgarkemi. Men med det här brödet hände det plötsligt: smakerna både gifte sig och firade bröllopsnatt i min mun och jag kände att jag plötsligt tog ett jättekliv mot det som ska komma att bli Cramburgaren. Nu hade jag iallafall en grund till det perfekta brödreceptet och det återstår bara att se om frallorna klarar att frysas. Återkommer om det.