Från Fredagens Metro:
Tranan, Karlbergsvägen 14
4 av 5
Om Stockholm bara har en handfull riktigt klassiska krogar så är Tranan definitivt en av dem. Tranan öppnade på sin nuvarande adress redan 1929 och fram till 1983 var det ett traditionellt ölcafé – ett slags svenskt svar på det brittiska Pubsystemet – där arbetare, utslagna, gamlingar och Nils Ferlin kunde pipa in för en frukostöl. Den enkla träinredningen tillhandahölls av bryggerierna, fönstren skulle vara stora så att polisen kunde ha insyn på buslivet och barska ölmadamer serverade den vanligtvis ljumma biran till det helt manliga klientelet.
Idag är det visserligen lätt att romantisera den gamla onda tiden men samtidigt är det lite sorgligt att det finns så få av dessa gamla ölcaféer kvar. Kunde inte Stockholms krogkultur ha gentrifierats, men lagom mycket? Kunde det inte få fortsatt att vara bohemiskt bedagat, men lagom?
En annan period som det är lätt att bli nostalgisk över är Tranans 90-tal. När jag började gå ut i Stockholm var det utanför Tranan jag oftast stod huttrade och nickade låtsasigenkännande till dörrvakten. Det var hit man gick om man jobbade med mode, media eller bara på att vara jäkligt cool och artister som Tribe called quest, Tom Waits eller Lloyd Cole kunde plötsligt dyka upp i den lilla baren för en spelning.
Idag har Tranan kanske mist något av sitt järngrepp över Stockholms uteliv men det är fortfarande en bra bar och ett trevligt ställe att mötas, som det heter, över generationsgränserna. Maten sträcker sig från det vardagliga till det lite mer exklusiva. Ironiskt nog är det dock de lite mer vardagliga rätterna som känns mest exklusiva (och tvärt om). Restaurangens a la carterätter är nämligen ganska dyra och kan ofta fås bättre på andra ställen medan den klassiska husmankosten borde få något slags pris för lång och trogen tjänst.
Den stekta strömmingen med potatismos har till exempel hängt med sedan starten 1929 och är en perfekt frasig bit fisk med lent mos och rårörda lingon. Tranans Biff Rydberg är en av stadens absolut godaste och att komma lite för tidigt till en träff med en vän och beställa in en portion köttbullar och en stor stark i baren är en av de där riktigt omistliga Stockholmsupplevelserna som alla borde uppleva då och då.
Vare sig det är 2013, 1995 eller 1929.
– Jonas Cramby