Lite Le Parkour-noja

I Stark som en Björns, snabb som en örns tränathon-serie är det tänkt att jag ska prova på Le Parkour på fredag. Som jag ser det finns det tre problem med detta. 1. Jag är råförkyld. 2. Jag har under hela min yrkesverksamma karriär regelbundet hånat parkour (enligt signaturen SE har jag bland annat kallat det för en sport för “människor som inte fick åka skateboard för sin mamma”) och 3. Jag är både psykiskt och fysiskt ej lämpad att hoppa jämfota mellan parkbänkar, balansera på pinnstolar och rent allmänt gå Nils Poppe på min omgivning. Men, som Kalle säger, “det är viktigt att ta sig utanför sin bekvämlighetszon”. Så vi får väl prova då?