Män som puttas

När jag var nere på stan tidigare idag så var jag med om något som händer mig ungefär vart tredje år och som alltid gör mig lika förbannad. En vuxen man axlade mig av ingen anledning. Han gick rakt mot mig och jag vek så klart undan, men inte helt, eftersom de oskrivna sociala reglerna kräver att båda parter flyttar sig, åtminstone lite. Men det vägrade den här mannen göra. Istället gav han mig en stenhård axel i bröstet som straff för att jag inte gick omvägar runt honom och snurrade sedan hastigt om med ögon som sa, ”Okej, vill du göra något av det?”

Jag blev inte rädd, mer förbryllad. Varför håller vissa gubbar på så här? Vad vill de uppnå? Han var ingen typisk buse, utan såg mer ut som en akademiker. Han hade varken tribals eller Ed Hardymunkis utan manchesterbyxor, Fjällräventäckjacka och sköldpaddsfärgade glasögon. Han var runt 50, påminde lite om skådespelaren Peter Schildt och skulle jag gissa skulle jag säga att han såg ut att jobba som någons sorts mellanchef på P3.

Vi stod där i ett par sekunder och stirrade på varandra. Rent teoretisk tycker jag att man borde stå upp mot dessa arslen oftare. Enda orsaken till att de går omkring och håller på med sina fåniga alfahannarlekar är ju att de aldrig råkat putta till fel person och åkt på ett kok stryk. Någon gång borde någon vara denna fel person och under en kort sekund tänkte jag att det kanske borde vara jag?

Sedan hanterade jag det som jag alltid gör: jag vände mig om, gick därifrån och fantiserade vad som hade hänt gubbfan om han puttat Vic Mackey istället.