När jag vann en teckningstävling
En blogg ska ju egentligen fungera som en slags dagbok, men eftersom jag är gömd under en lavin av arbete just nu skulle den dagboken bli väldigt tråkig. Bara: ”Gick upp. Drack kaffe. Jobba. Fick prestationsångest. Gick och la mig.”
Istället tänkte jag berätta om ett av mitt livs allra största framgångar: när jag vann en teckningstävling i femman!
Så här gick det till: Mina föräldrar hade bokat en semesterresa till Rhodos, mitt under en skolvecka, och försökte nu ordna så att jag skulle få ledigt. Min klassföreståndare motsatte sig detta men eftersom morsan hade försänkningar på rektorskontoret fick jag ledigt till slut. Jag visste dock att min fröken, som var en småsint kvinna, på något vis skulle försöka hämnas.
Men jag visste, ännu, inte hur.
Vid den här tiden hade Röda Korset utlyst en teckningstävling där förstapriset var en en resa för hela klassen till Liseberg. Jag visste att jag inte hade en chans att vinna så jag bestämde mig för att ha kul med uppgiften istället, rita lucior med huggtänder och hottade traktorer som hoppade i rampar och sånt. Problemet var bara att min fröken, som för länge sedan tröttnat på när jag visade kreativa impulser, skulle bli ännu mer förbannad än hon redan var. Så istället bestämde jag mig för att rita den mest insmickrande, sentimentala och fåniga teckning jag kunde tänka mig. Jag skulle göra uppror genom ironi och det skulle bli fantastiskt.
Så här såg den färdiga teckningen ut: I mitten ett stort rött kors där den översta delen fungerade som en bro mellan två klippor. På denna bro stod två familjer, en vit och en brun, och skakade hand. På var sin sida låg skrotade vapen och under stod texten: ”Fredens bro”.
Fröken samlade ihop teckningarna och skickade in dem. Efter ett par veckor kom hon in i klassrummet, mer modstulen än vanligt. Hon hade med en lapp som hon långsamt vecklade ut och med irriterad röst läste att jag, Jonas Cramby, hade vunnit Röda Korsets teckningstävling och att hela klassen skulle få åka till Liseberg. Folk stod upp och jublade i bänkarna och jag satt ner och gjorde överdrivna cirkusbugningar.
– Så jag har bestämt att vi ska åka vecka 23, sa fröken när alla tystnat.
– Men. Det är ju då jag ska åka till Rhodos, sa jag.
– Jaså? Det var ju synd, sa fröken med den belåtna minen hos någon som precis fått sin hämnd.
Sensmoral: Ingen idé att spela duktig, det går ändå inte att vinna.