Nypremiär: Fitnessfredag
Detta har hänt: Efter ett helt livs hängande på barer bestämmer jag mig i mars år 2007 av någon anledning för att springa ett maraton. På bloggen Jonas Joggar skriver jag sedan i tio månaders tid om hur jag och några kompisar tränar för att klara Las Vegas Marathon – vilket jag också gör, men precis. Min tid blir punkrockiga 5.56 – fyra minuter till godo innan de släpper på trafiken.
Liten film från Las Vegas marathon.
Jag som tidigare på sin höjd lyckats avsluta tefatspizzor drabbas nu av en slags hybris och bestämmer att jag inom ett år ska springa världens hårdaste ultramara: Marathon Des Sables (24 mil i Sahara-öknen). Detta projekt går naturligtvis åt skogen, jag blir deprimerad, slutar springa och snart förlorar jag all den eventuella fysik jag byggt upp.
Hösten 2009 upptäcker jag kampsporten MMA. Jag älskar träningen, finner sporten intressant, tränarna trevliga och teknikdrillarna sjukt kul. Men det tycker tyvärr inte muskelfästena i min bröstkorg – så efter ungefär ett år tvingas jag sluta. Under sommaren rör jag mig inte en tum.
Men så, efter nästan två års uppehåll, har jag denna vecka alltså börjat springa igen. Så småningom tänkte jag anmäla mig till ett lopp. Ja, jag har till och med börjat fila på en storslagen, löprelaterad plan – även om jag inte tänkt dela med mig av den riktigt än. Orsaken till detta är inte att skapa någon slags billig cliffhanger utan för att förhindra att jag kastas ner i samma djupa hål som efter det havererade ökenprojektet. För att löpningen över huvud taget ska funka för mig har jag upprättat ett par löpdogmaregler. Dessa lyder:
1. Berätta vad du gjort, inte vad du ska göra.
2. Tidtagning är för folk som tycker det är viktigt att ta tiden på grejer.
3. Löpning är först och främst en naturupplevelse.
4. Och först i andra hand ett tillfälle att klä sig snyggt.
5. Ät Paleo.
6. Lyssna på Springsteen.
7. Raka dig aldrig.
8. Gör episka grejer.
Löpning vecka 1
Tisdag: 6 km gå, lunka, jogga. Onsdag: 6 km gå, lunka, jogga. Fredag: 6 km gå, lunka, jogga.