Om att köpa kockkniv

Jag har köpt en ny kockkniv och som vanligt när jag shoppar var jag oerhört nära att gå tappanyaki med hela skiten. Så här är det ju: samtidigt som man vill ha grejer av bra kvalitet, som man känner sig nöjd med och som man inte senare ångrar, så vill man ju inte gå till groteska överdrifter. Det som börjar som en enkel surfrunda slutar alldeles för ofta med att man tänker, ”Äh, det är jag värd”, och klickar hem japansk tamahaganekniv med handtag av pakkawood och klinga handsmitt av ett antikt samurajsvärd.

För att undvika detta gick jag denna gång och handlade i en gammaldags köksaffär. Jag kom hem med en enkel, men väldigt bra, tysk Wüsthofkniv. Jag var oerhört nöjd med min nya, sansade stil tills jag såg på säsong två av fantasiska Hestons Feasts att min tv-kockidol Heston Blumenthal använder Zwillingknivar! Såna vill ju jag ha! Varför har jag inte en såna för! Till på köpet visade det sig också att Gordon Ramsay, den tönten, är en Wüsthof-man.

Nästa gång är det jag som går helt jävla tappanyaki, okej?